Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åh, om hon träffade honom någon gång mer i
lifvet — och hvarför inte —? Allt kan ju hända —
när hela världen är full af sommar, när förhoppningar
vagga på hvarje gren, hvarför skulle inte det kunna
hända? — om, ja, då skulle hon inte längre vara så
skuggrädd, då skulle hon förtro liononi allt.
Så kom hon tillbaka, frisk och blomstrande som
morgonen, glad och modig som dagen.
»Har du varit ute ensam så här tidigt», sade fru
Granfeldt, »jag vet inte riktigt om det går an. Du
mötte väl ingen af badsällskapet?»
»Banna mig nu inte, tant», sade Eva. »Jag har
inte varit ute för det ringaste äfventyrligt, och jag tror
att jag aldrig i mitt lif varit så glad.»
»Kära barn», fru Granfeldt kunde icke undertrycka
ett leende, »hvad är du glad öfver då?»
»Öfver att vara här, öfver allting — öfver det här
kaffebordet, som hälsade på mig bara jag kom inom
porten.»
»Ja, jag tyckte vi kunde dricka härute. Det artar
sig till en varm dag.»
»Hvad skola vi göra se’n då, tant?»
»Jag skall väl följa dig till badläkaren.»
»Ack nej, jag är inte det ringaste sjuk. Jag
be-höfver inte tala vid någon doktor.»
»Men du får lof att skrifva in dig i societetcn, det
är alldeles nödvändigt.»
»Kan jag inte slippa det?<>
»Nej, hvarför skulle du slippa det? Det är ju för
att komma ut litet, som du kommit hit. Att sitta dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
