Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad kom det åt båten? — Eva–» Hon vände
sig om. Men Eva hade smugit sig ut.
»Är hon inte vacker?» sade fru Granfeldt.
»Jo, mycket — men låt oss nu inte tala om
henne.»
»Du såg så ovänlig ut. Det får du inte göra, för
det är verkligen en riktigt snäll flicka.»
»Jag blef ledsen, att vi inte fick vara ensamma»,
sade han, i det han spände upp sin filtrem.
»Ja, ja, det är bäst att du inte ser på henne för
mycket. Hon har redan sin utkorade.»
»Det kan jag väl tro», sade han och använde mer
kraft på spännet, än som kunde behöfvas.
Men Eva hade sprungit uppför trappan öfver
vinden, som alltid förefallit henne mystisk som en saga,
och in i sitt rum. Hon satt länge vid fönstret, utan
att veta hvad hon skulle taga sig till. En och annan
gång hörde hon ljud af röster från farstun der nere.
Hans röst, när han gjorde upp räkningen med bäraren,
och hans kraftiga steg. Skulle det nu blifva klart mellan
dem, eller skulle hon resa hem med sin sorg? Medan
hon vände dessa frågor i sitt inre, såg hon på hur
regnet flöt ned i små rännilar på den hvitmålade
fönsterinfattningen. Det var jämnmulet, tungt och grått.
Längst ner i öster var ett alldeles biåsvart moln, som
stack af mot det ljusgrå. »Om det regnar så här hela
aftonen», tänkte hon, »då blir ingenting förklaradt.»
Hon visste mycket väl hela tiden, att hon i alla
händelser icke skulle resa utan att säga honom allt, men
hon ville hafva liksom ett insegel på sin egen önskan.
Och just som hon tänkte det, kom der från andra sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
