Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en skarp, sned solstråle, som gjorde molnen ännu
svartare. Vid öfversta kanten började dock det ljusgrå
att lätta så pass mycket, att det släppte fram en smal
blå strimma. Derpå kom ett vinddrag farande, hastigt
som en pust, så att de tunga, fylliga dropparne med ett
prasslande ljud föllo ned från blad till blad. Och så
sken solen starkt och intensivt. Det blef lugnt igen.
Ett par små ärlor trippade fram och togo sig ett bad
i pussen framför porten. Himmelen blef, liksom sopad
af en jättekvast, med ens blå och klar.
»Jag skall segra», sade Eva jublande i det hon
reste sig, »jag skall segra öfver honom och mig själf.»
Och medan hon, med pannan lutad emot
fönsterposten, såg upp mot den högblå himmelen med en
aning om annalkande lycka, smälte isen kring hennes
hjärta. Hon bad om ödmjukhet, godhet och saktmod,
dessa dygder, som hon älskade, och som kanske också
funnos i hennes natur, men som af hennes tunga öde
hållits bundna.
Hur tryggt skulle hon icke öfverlemna åt honom,
som hon älskade icke endast sin framtid och sin lycka,
utan också sin egen utveckling till det goda.
Och bäst af allt, hon tyckte, att hon kunde kyssa
sin himmelske faders hand och tacka för den stränga
fostran, som varit nödvändig för henues upproriska
sinne.
Slutligen hörde hon fru Granfeldts röst nerifrån
trappan: »Eva, théet är inne. Ilvilken gränslös lycka,
att fä gå ned och veta honom vara der!
Dörren till salen stod öppen, den svala, fuktiga
aftonluften strömmade in. Bordet midt på golfvet var
Kerfstcdt, Eva. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
