Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon märkte, att hennes pappa såg ledsen ut,
där han satt på verandan och såg p& leken och det
gjorde henne så ont. S& snart hon kunde gick hon
till honom, kröp till hans sida, smög sin lUla hand
i hans, och såg nästan bönfallande upp i hans ansikte.
»Har min lilla flicka inte roligt?» sade han.
»Jo nu», sade hon och smålog, »när jag får sitta
hos pappa och se på de andra »
»Tröttar det dig så mycket att springa?» sade
han med ett sorgset tonfall.
»Bara litet pappa. Jag vill T så gärna sitta
hos dig», och ryttmästarn strök med en öm rörelse
hennes vackra bruna hår ur pannan och tryckte hennes
lilla huvud intill sig. Och när Helena satt på det
viset, då var hon lycklig. Då kunde hon skratta och
prata om hur de andra, som lekte där nere på gården,
betedde sig, då kunde hon harmas över någon
orättvisa som begicks, eller över något skälmstycke, vars
oskyldiga mening hon icke uppfattade, ty det var så
med henne, att hon tog allting så allvarsamt. Så
kunde hon sitta alldeles nöjd och tyst långa stunder
och så slutligen utbrista: »Ser du, hur vackert det
ser ut, när de springa ibland träden med sina vita
och röda klädningar, och ser du solstrålarna där på
gräset — det blir ju alldeles gult — ser du där —
där — skynda dig, annars springa de bort.»
Men i dag hade alla gästerna rest sin väg, och
Lena skulle gå med sin pappa på ägorna.
När de gått ett stycke sade ryttmästaren:
»Ja, men kära Helena, du får väl ändå sitta litet
för dig själv och vila dig. Vi skola se ut en bra
och skuggig plats åt dig. Jag måste gå ett stycke
längre fram, men jag kommer tillbaka om en halvtimma.
Du är väl inte ledben eller rädd.»
»Jag är aldrig rädd, pappa, och jag tror inte jag
är ledsen heller. Jag vet ju att du kommer snart
igen och hämtar mig.»
I detsamma stack det upp ett huvud nedanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
