- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
24

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

u

»Kanske han kan bli bättre», sade Lena.

»Vem tror fröken har tid att pyssla med ett
tocket kräk. Nej, ankungar ha vi gott om. Den
här han skall döden dö.» Och Maja skrattade.

»Lät mig få den», sade Lena. »Jag kan kanske
pyssla med den.»

»Då får allt fröken spjäla benet på den stackarn»,
sade Maja och skrattade på nytt, »men vill fröken
ha den, så gärna för mig.»

Och ankungen flyttades från Majas förkläde tiil
Lenas, och nu fick Lena ny iver att komma fram
till sina vänner. Visst fick hon hoppa över diken
och springa över backar, där kardborrame ryckte
och slet i hennes kläder, men vädret var ju så vackert,
och så kanske att de väntade på henne.

Jo, riktigt, därborta sutto de på renen. De hade
hunnit ett gruvligt långt stycke fram på åkern, och
Lena såg på avstånd, att säcken redan var halvfylld.

»Hallå», skrek hon med hög röst, och det blev
ett springande för att möta henne och ett undrande
över ankungen och en glädje över saxen, och de
pratade alla på en gång, ända till dess de hunno
fram till kärran.

»Hur ska vi göra för att bota den?» sade Lena.
»Maja talade om att spjäla benet.»

»Ja, det ska vi göra», sade Olle. »Jag skall
kreta några fina stickor.»

»Men vad ska vi binda med? Jag kunde sprätta
av mitt hattband», föreslog Lena,

»Nej, det är då stor skada, vi kan dra ett par
trådar ur säcken.»

Ja, det var ett bestyr att få benet spjälat, men
den lilla ankungen var en tålig patient, och efter
åtskilliga misslyckade försök så lyckades det slutligen
förträffligt, och då skulle iingen till tack och
uppmuntran ha litet mjölk ur bleckflaskan, som Lena
hade med sig. Det var så förtjusande att hålla handen
som en skål och slå mjölken i och låta den lilla
ungen doppa sin ljusröda näbb och sörpla den i sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free