Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att alla ville göra försöket på en gång, ända till dess
Olle föreslog att det skulle gå i tur och ordning.
Och därefter skulle man arbeta, och det gjordes
också med besked ihftrdigt i ett par timmar. Det
gick nu mycket fortare med de präktiga saxarne, och
först när säcken var nästan full, föreslog Lena, att
de skulle äta frukost.
Hon dukade upp alla härligheterna ibland grä3et
på åkerrenen. Det vore förgäves att beskriva Minas
förvåning över allt vad korgen innehöll. Högar av
smörgåsar med ost och kött på, ägg, kalla vofflor
och köttbullar. Lena var alldeles förvånad själv över
allt vad Hanna smugit ner. Intet under att den
var så tung att bära.
Det blev ett kalas utan make. De smulade
sönder en hand full bröd åt ankungen och sedan
delades maten i tre högar, och under det de långsamt
förtärde smörgås efter smörgås, så fick Lena del av
alla Olles planer med Annero.
»Vi skola sätta fruktträd där», sade Lena, som
genast satte sig in i den förtjusande tanken att göra
en liten herrgård av stället, »och en allé skall det
vara dit och krusbärsbuskar — jag tar upp alla träd
och buskar i min trädgård och flyttar dit.»
»En får lov att ha potatislandet i ordning först»,
sade Olle och skrattade. »Det är allt nödvändigast
att ha något att äta.»
»Men det tycks då inte du tycka«, sade Lena.
»Varför går det så trögt nu på slutet, Olle? Du har
ju så mycket kvar.»
»Jag tänker på mor», sade Olle sakta, »så här
fin mat har hon nog inte smakat, se’n hon tjänte piga
hos kaptens.»
»Tag mitt och göm åt henne», sade Lena. »Hur
kunde jag vara så dum och glömma henne? Se, jag
har två ägg och en smörgås kvar. Du kan gärna ta
min korg. Vi ha så många där hemma.»
»Kanske hon kunde bota ankungen till tack»,
sade Olle och lyste över hela ansiktet. »Hon är så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
