Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och du får aldrig känna dem heller», sade Lena
med darrande röst, »aldrig så länge jag lever — för
jag har aldrig haft roligt förr — och jag vill ha dem
för mig själv och ingen får — ack — säg något,
pappa — hjälp mig - Hon reste sig från bordet
badande i tårar och sprang på dörren.
»Vad vill det här säga, Georg?» sade friherrinnan.
»Bara att jag lovat Lena att umgås med de
båda barnen, som Hans talar om», sade ryttmästaren.
»Hittills hava läkare försökt med alla möjliga kurer
för heune, få se hur jag lyckas med min. Men nu
vill jag bara säga er, pojkar, inga okvädingsord mot
de där barnen och intet gyckel med Lena, där har
ni mitt bestämda förbud.»
Och som middagen var över, reste sig alla från
bordet.
På eftermiddagen var Lena försvunnen. När
ryttmästaren kom hem från ägorna och mötté Brita,
frågade han henne, varför icke Helena syntes till.
Hon brukade eljest se honom på långt håll och springa
och möta honom. »Jo», sade Brita, »Helena ligger
uppe på barnkammaren och har huvudvärk. Jag tror
nästan, att hon gråtit sig till sömns »
Men när ryttmästarn kom upp fann han Helena
vaken, ehuru hon låg uppkrupen i sin säng med en
schal över sig. Han satte sig på stolen bredvid henne
och sade muntert: »Får jag nu se, hur solbränd min
lilla flicka har blivit?» Men när han drog undan
schalen och böjde upp hennes huvud, såg han endast
ett rött, uppsvullet ansikte med tjocka ögonlock
omgivet av rufsigt hår.
»Sätt dig nu upp, Lena», sade han, »så får jag
tala allvar med dig», och när Lena genast lydde
honom, tog han henne på sitt knä och sade med
bekymrad blick: »Vad är det nu egentligen du gråtit
över?»
»Jag har så ont i huvudet», sade Lena och
böljade å nyo snyfta, »och det där, som var så roligt,
det är inte det ringaste roligt mera, och nu har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
