Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligt reste sig en väldig man från främsta
bänken. »Böqa», skrek han med hög röst, och en
stor del av publiken applåderade under skratt och
stoj. Sent omsider kröpo två personer fram emellan
förhänget. Det var musikanterna.
Då nu en flöjtblåsare, ackompanjerad av en
trumma, utfört en sorts ouvertyr, väntade man att
sällskapet skulle visa sig, men minut efter minut
förgick, och de smutsröda förhängena förblevo envist
orörliga. Karlarne började stampa och knacka med
sina käppar, och våra två bodbetjänter blåste upp
sina papperspåsar och slogo till dem så väldigt, att
de sprucko med sådant dunder, att flera små barn, som
sutto i sina mammors knän, började på att storskrika.
Då drogos äntligen förhängena åt sidan och ett
par hästar galopperade in på planen i tältets mitt,
Ett par mörkhyade karlar stodo på dem med korslagda
armar, iklädda trikåer och korta rockar med
guldfransar. Där gjordes åtskilliga konster på
häst-ryggame, och Ture Mellgren viskade till Hans och
de andra kamraterna: »Det är väl inte värt att
ställa till något väsen nu. De där tyckas inte vara
att leka med. Ser du, hur de kasta med de stora
järnkulorna, som om de vore guttaperka.» Men då
de en gång redo förbi karlen som skrikit »börja»,
så passade denne på och knep en järnkula i luften
just som konstmakaren skulle taga den. Han kastade
den mitt för italienarens näsa flera gånger upp och
ned under stormande bifall från åskådame.
»Diavolo», ropade karlen på hästen.
»Di kan inte svenska, di stackrarne», skrek jätten,
som kastade kulan. »Mumbo, Gumbo, vet ni vad
det betyder?»
»Eller Mumbo, humbug, det kanske ni förstår
er bättre på?» ropade en annan.
Men på något outgrundligt sätt hade den andra
konstmakaren förpassat ett glödande kol in i munnen,
så att hela hans gap lyste eldrött, och han flåsade
och andades som en blåsbälg. Han gick på detta
Kerfitedt. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
