Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt tätt intill en liten harhjärtad karl, som förskräckt
kastade sig baklänges, och nu böljade man skratta
p& dennes bekostnad, och jätten, som stört ordningen,
gick helt godmodigt och satte sig pä sin plats igen,
nöjd efter sina visade kraftprov.
Konstmakame fingo nu en stund i ro visa sin
skicklighet i att slå kullerbytta pä hästarnes ryggar,
hoppa från den ena till den andra, klättra upp på
varandra och i vackra ställningar behälla balansen,
under det hästarne galopperade i full fart.
Efter dessa kraft- och vighetsprov böljade åter
flöjten och trumman, varuti Mellgrenarne och
Elf-strömarne instämde med mungigor och lergökar. Några
av åskådarne började att hyssja, andra ropade bravo
och klappade i händerna. Det artade sig till tumult,
då gardinerna på nytt drogos undan, och en liten
flicka stod på platsen. En lina var spänd från ena
väggen till den andra. Flickan neg med en rädd
och olycklig sidoblick på en lurvig björn, som stod
på bakbenen tätt invid linan.
»Nu dra vi till», viskade den ene bodbetjänten.
»Nej, för all del», viskade Hans tillbaka. »Ser
ni inte, hur utmagrad den stackarn ser ut. Och så
rädd se’n.»
Det var meningen, att flickan skulle stiga på
björnen för att komma upp på linan. Men hon
tvekade. Hon var ovan vid denna nya trappa, ty
de hade helt nyss fått denna tillökning i sällskapet.
Av naturen var hon munter och djärv, men för den
lurvige björnen hade hon en panisk fruktan. Mannen
gav henne en snärt av piskan, och bland åskådarne
hördes ett dovt, hotande sorl. Då övervann flickan
sin tvekan, hon hoppade lätt och vig upp på björnens
huvud, därefter på karlens axel och så upp på linan.
»Håll er tysta bara», ropade Hans till kamraterna,
»eljest kan hon göra sig illa.»
Men det var redan försent. Flickan hade knappast
tagit de första stegen på linan, förrän påsames skott
knallade och visselpiporna ljödo. Hon såg förskräckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>