Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina stod där alldeles handfallen. »Vad kom
det åt Olle?» sade ryttmästaren.
»Det var visst ett ärende åt mig, som han kom
ihåg», sade Hans, som lugnade sitt samvete med den
dubbelmening, som låg i hans ord.
De gingo ett stycke framåt, och ryttmästaren
spikade upp det andra papperet på ett träd längre
bort.
På återvägen var Lena tyst. Hon.märkte och
förstod saker hastigare än någon annan, och det lade
sig en djup beklämning över hennes hjärta. Att Olle
hade sprungit så där huvudstupa, det var så olikt
hans vanliga frimodiga väsen, att Lena, som kände
honom bäst, icke kunde undgå att tänka, att därunder
låg något annat än endast ett ärende.
Vid middagen voro alla tysta och förstämda.
Doktorn hade kommit, varit instället och därefter haft
en lång överläggning med ryttmästarn inne i hans
rum. Friherrinnan försökte flera gånger att bryta
den tryckta stämningen genom några alldagliga
anmärkningar, men det vilade ett moln över ryttmästarens
panna, som icke lät skingra sig av småprat.
Man gick ut på verandan för att dricka kaffe.
Doktorn avlägsnade sig, som han sade, på en kort stund.
»Jag tror du går upp i barnkammaren och vilar
dig litet, Lena», sade ryttmästaren och strök ömt
hennes hår. »Gå och stäng fönstren däruppe, Johan»,
sade han till betjänten, som kom med kaffebrickan.
»Ja, pappa», sade Lena, »men bara en liten stund.»
»Skynda dig då», sade han nästan häftigt.
Hon reste sig förvånad, men hon hade bara hunnit
halvvägs över verandagolvet, när det hördes en häftig,
dov knall, knallen av ett skott.
Hon hoppade till, sträckte upp armarna över
huvudet och föll handlöst i famnen på ryttmästaren,
som skyndat fram till henne.
»Pappa!] Zuleima år död!» ropade hon, och
hennes huvud låg nästan medvetslöst mot ryttmästarens
bröst. »De ha dödat henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
