Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det skedde förr än jag väntade», sade han.
»Var inte ledsen, min lilla flicka. Zuleima slipper
pinas. Hon kunde aldrig ha använts mera. Så där
ja, se upp, min lilla vän.»
Och till allas förvåning reste Lena sig. Hennes
ansikte hade ett uttryck av djup hopplöshet, men
hon var med ens lugn.
Hon gick över golvet igen till sin bänk, men
då hon gick förbi Hans, såg hon honom rakt i
ansiktet. Tårarne skimrade ännu i hennes milda blå
ögon, som sågo allvarligare ut än någonsin. Hans
tyckte, att hon såg ut som förebråelsens ängel,
när hon stannade framför honom och sade de enda
orden: »Zuleima är död.»
»Vill du ännu, att gärningsmannen skall bli utan
straff, Helena?» sade ryttmästaren bittert.
»Nej», sade Lena, »men bara så att han ångrar
sig. Han är så olycklig. Han kan aldrig göra det
ogjort. Ingenting, som dör, kan bli levande igen.«
»Jo, barn», sade ryttmästaren, »det är alldeles
tvärt om. Ingenting kan dö. Allt skall bli levande
igen, fast i andra former. Men det där förstår du
inte.»
»Jag förstår uppståndelsen», sade Lena sakta.
»Men Zuleima var ju bara en häst.»
»Jag begriper inte, varför du inte kan hålla
dig stilla, medan jag läser», sade mor Anna till Olle,
som satt på en pall för att höra en bit ur Scrivers
själaskatt föreläsas, som deras vana var om
söndags-eftermiddagarne. »Du brukar väl inte vara den, som
håller väsen, och nu sitter du och skruvar, som om
du inte hade någon ro i dig. Ingenting åt du till
middagen heller. Du är väl aldrig sjuk, gosse?»
»Nej, mig felar ingenting», sade Olle och såg
h&ngfärdig ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
