Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det blir väl du, som får besvär av det», sade han.
»Jag tycker tvärtom, att det vore lugnt att veta
henne hava något sällskap, när jag är borta. Du
vet, hur mycket jag m&ste vara ute, när säsongen
börjar i Stockholm», sade friherrinnan.
Ryttmästaren suckade. Ja, det visste han nog.
Det var just under det friherrinnan bevistade de
oupphörliga supéerna, som han och Lena blivit så
ömt fästade vid varandra. Han hade så ofta delat
hennes ensamhet under de långa vinterkvällame.
»Vi måste skaffa någon lärarinna, som läser ett
par timmar om dagen med Lena i hemmet», sade
han. »Då vore det också bra, om hon hade någon
att tävla med. Men månne det är en bra flicka?
Hon har ju så länge fört ett kringflackande
lands-vägsliv.»
»Kyrkvärdsmor berömde henne mycket. Kanske
du far dit i morgon och talar vidare om saken.»
Aldrig skulle friherrinnan fått dessa tankar, aldrig
skulle hon intresserat sig för barnen, om icke Lena
övervunnit sig själv och gått den korta men svåra
vägen över kabinettet och fram till moderns säng,
den där aftonen, när hennes ögon öppnades med
avseende på hennes eget förhållande till sin mor.
Någon måste taga första steget, någon måste ödmjuka
sig, om hjärtan, som svalnat för varandra, skola mötas
igen, och ödmjukheten är först och främst barnens
plikt. Det är en underlig dygd. Den för mer än
andra sin lön med sig, men så står det ju också, att
»de ödmjuka skola besitta jorden».
Dagen därpå, när ryttmästaren återkom från
besöket hos kyrkvärdens, ropade han in Lena i salongen,
Hon kröp som vanligt upp i hans knä.
»Nu är du väl glad att få resa till staden igen»,
sade han. »Vädret börjar nu bli så kyligt, att man
icke kan vara så mycket ute.»
»Pappa, jag är så ledsen i stället. Det blir så
tråkigt att skiljas från dem allesammans, Jag kommer
att gråta en hel månad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
