Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är inte snällt mot pappa ocli mamma, eller
hur?»
»Jag kommer att försöka att l&ta bli att gråta»,
sade Lena sakta och rodnade. »Men det är inte så
lätt, skall pappa tro.»
»Men tänk om du skulle fä taga någon med dig.»
Hon reste sig häftigt.
»Vem? Anna Lisa?» sade hon.
»Ja just Anna Lisa.»
»O, pappa — aldrig, aldrig i världen...»
»Gå och tacka mamma, Lena. Det är hon som
hittat på det.»
När Lena utgöt sina stormande tacksägelser vid
modems bröst, då kände friherrinnan, att det var en
Guds gåva att hava icke endast söner utan också en
dotter.
Några dagar därefter packades de stora koffer*
tame, gardinerna släpptes ned för fönstren, dörrarne
stängdes, resvagname körde fram, och hela familjen
for i raskt trav två och en halv mil till närmaste
järnvägsstation. På baksätet i landåen sutto två små
flickor. Men vid skogsvägen upp till Annero viftade
en halsduk och en mössa, så länge vagnarna kunde
skönjas, och då de slutigen alldeles försvunnit ur
synhåll, vände två bam långsamt hemåt och kände
sig ganska bedrövade och övergivna.
När potatisen var upptagen och efterplockningen
skulle begynna, var det visserligen med samma flit,
men icke med samma glädje, som Olle och Mina i
ur och skur, i duggregn och hällregn gingo längs
efter fårorna med sina skäppor och sökte lämningame
efter den egentliga skölden. De saknade
oupphörligt Lena. Ingen hade de nu att vänta, inga
muntra samtal, inga uppfriskande frukostar, inga
förhoppningar på kommande nöjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
