Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, så varför skulle hon stå i vägen för sin egen
lycka? Hon ville visst inte vara något påhäng för
dem. Och sliten mellan sorg, bitterhet och
rikedomens lockelser, sade Mina äntligen, att om moster
ville ha henne, så var det nog bäst, att hon följde
med.
Och den kloka fru Söderström, som förstod att
smida, medan järnet var varmt, skyndade på med
nedpackningen av Minas tillhörigheter i den tömda
korgen. Hon avbröt hastigt avskedstagandet, stack
en tia i mor Annas hand, som denna, ehuru den
nästan brände henne, för Olles skull ansåg sig böra
behålla, tog Mina vid handen och gick ner till
landsvägen, där skjutsen redan väntade. Olle bar korgen.
De stego upp i slädan och foro, men ehuru Mina
två gånger såg sig om, viftade Olle icke med mössan.
Han var mycket blek, när han gick tillbaka.
Hvad stugan såg rymlig och tom ut! Han såg med
harm på den stora högen av färska bullar, som låg
på bordet. Men så föllo hans blickar på mor Anna,
som satt på pinnsoffan med huvudet lutat mot gaveln.
Hon såg icke upp, hon sade icke ett ord, men Olle
förstod hennes känslor.
Han gick fram och lade sin hand på hennes axel.
»Ge dig tillfreds, mor» sade han. »Yi ä’ ju ändå två.»
Och hon lade sitt fårade ansikte vid hans bröst
och grät som en stackars liten flicka, och han talade
ömt med henne och tröstade henne, liksom om han
hade varit en man.
På kvällen kom Kalle och fick veta nyheten.
Men han blev icke god. Han gick fram och tillbaka
på golvet och grälade.
»Vad är de för ordningar», sade han harmset.
»En hade väl kunnat undvara litet av sin lön, vet
jag. Jag sätter in på boken vartendaste år, men det
hade jag kunnat låta bli. Vad är det nu för glädje
i hela socknen, när Mina är sin kos. Det var ju det
enda nöje en hade att munhuggas med henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
