- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
119

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ja, Mina var saknad, så liten hon var, men
Olle föresatte sig att passa opp på mor allt vad han
kunde, så att det icke skulle kännas för tungt för
henne.

En dag kom Olle hem helt glad i hågen. »Nu
kan jag berätta nyheter», ropade han genast han
kom in. »Ryttmästarns ska fara ner till Småland och
jula hos farmodern deras, och Anna Lisa kommer
hit till kyrkvärdens. Tänk vad det ska bli livat att
få se henne igen, och få höra någonting om Lena.»

Det dröjde icke många dagar, förr än Anna Lisa
verkligen var där hos dem, lika munter och full av
upptåg som vanligt . Hon kom och hälsade på mest var
dag, och hon hade mycket att berätta om Stockholms*
livet och Lena. Men en dag förtrodde hon Olle, att
om det inte vore för Lenas skull, så skulle hon tusen
gånger hellre vara hos sin kära kyrkvärdsmor, men
det nändes hon förstås icke låtsa om, när de alla voro
så snälla mot henne.

Julafton firades verkligen också vid Annero på
ett festligt sätt. Ehuru de icke hade någon gran,
så hade Olle brutit vackert friskt granris och prytt
stugan med. Kalle hade lovat komma på kvällen,
och mor kokte vit korngrynsgröt och lutfisk. Ett
htet brev hade de fått från Mina, däri hon berättade
om alla de många präktiga saker hon fått, och att
hon väl väntade att få mer till julen, men Mina var
icke mycket skicklig i brevskrivning ännu, så att när
Olle svarade i mor Annas namn, så rådde han henne
att inte glömma skolgången.

När Kalles bastanta steg hördes utanför, slog
Olle upp dörren på vid gavel.

»Jag får väl lov att stampa snön av föttema,
innan du drar in mig», sade denne trofaste vän.

»Det är inte så noga. Det är finhackat granris
på golvet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free