Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg. Vägen var, som vi veta, icke lång, men hennes
kärleksfulla hjältemod var flera gånger nära att svikta,
när hon då och då sjönk ned en bit och alltjämt
fruktade att tappa de självgjorda, bristfälliga skidorna.
Det hade börjat att dagas litet, och dessutom lyste
tusentals stjärnor över henne i gnistrande klarhet.
Det var så kallt, att andedräkten stod som en rök
ur hennes mun, och i träden knäppte det av kylan.
Men det var så tyst och högtidligt runt omkring,
hon kände det som om hon gick på Guds särskilda
väg, och den känslan styrkte henne.
Slutligen efter en kullerbytta, som gjorde, att
den ena skidan bröts av, dock endast så att foten
fortfarande satt fastbunden, så att hon kunde gå, fick
hon se liksom ett htet torn i snön. Det var smedjans
skorsten. Att det var så illa, det hade hon icke tänkt
sig. Hur skulle hon nu kunna bistå dem?
P P Hon strävade sig med svårighet framåt, och
gjorde en rund kring tornet. Under stark
hjärtklappning och stor förskräckelse undersökte hon stället på
alla sidor. Hon hade väntat att emottagas av ett
glatt jubel, något sådant som detta hade hon icke
kunnat föreställa sig. Men ju värre det såg ut, desto
mer spändes Anna Lisas alla tankar på att kunna
hjälpa. På husets framsida var taket bart, och som
det sköt ut litet från byggnaden, märkte hon, att snön
bildat ett tomrum, liksom en liten kil, i vars djup
hon såg en springa på förstufönstret.
Men hur komma dit? Hon stod mycket högre
själv på drivans kant. Med påken knackade hon
flere gånger på fönsterposten, men bon fick intet svar.
Intet ljud hördes. Till och med granarne hade
upphört att susa i den vindstilla, bistra kölden.
»Ja, inte bli de hjälpta med, att jag står här
och knackar», tänkte Anna Lisa, »någonting annat
måste jag hitta på.» Krasch, stötte hon påken i
fönsterglaset, som sprang i stycken, men icke ens
nu tycktes man märka henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
