- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
151

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Man stöter emot över allt, när inan böijar på
att bli noga, det ser jag nog», sade Olle. »Men i
alla fall, ryttmästam, så ska jag kupa ’en, och jag
ska inte ge mig, förr än jag kan låta bli att
missunna dåm att äta opp ’en. Men det år mycket svårt»,
och här snyftade Olle till.

»Kom nu med mig, min gosse, medan jag går
upp åt såningen till, så skall du få höra en berättelse.
Det var en gång en ung man, som ansågs mycket
rik och blev uppfostrad därefter. Han tänkte på
intet annat än ära och utmärkelse, fåfänga och all
världens härlighet. Men just som han hade tagit sin
officersexamen, så fick han underrättelse om, att hans
far hade blivit ruinerad. Han var utfattig med ens.
Och med detta budskap kom ett annat. Fadren var
död på ett hemskt sätt.

Du skall tro, Olle, att det är svårare att vara
fattig för en ung löjtnant än för en gosse som du,
men om den mannen har någonting i världen att vara
tacksam för, så är det för fattigdomen, ty den räddade
hans själ. Den drev honom att i ungdomen tänka
på andra saker än livets förlustelser. £huru han sedan
lika oväntat blev rik igen, så hade han då fått en
skatt, som han aktade förmer än alla världens
ägodelar. Så fördes han på svåra vägar till sinnesfrid.
Och din själ, Olle, är precis lika dyrbar som hans.
Farväl med dig nu, spring nu hem till mor och visa
henne ett glatt ansikte.»

Ja, Olle visade verkligen modern ett glatt ansikte.
Detta samtal, vartill den äldre mannen nedlåtit sig,
lämnade ett intryck i gossens själ, som stärkte och
uppmuntrade honom. Han tyckte nästan som om
ryttmästaren och han hade en hemlighet tillsammans,
ett gemensamt mål, som ingendera ville släppa, en
heder att bevara, någontiog stort i fjärran, som man
måste vara duktig och oöm mot sig själv för att
vinna, någonting som ingen annan visste om, mer
än de själva, och som gav ett nytt innehåll åt hela
livet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free