Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
hvarandra de i själfva verket lefde, så var
det närmast emedan det låg i Abrahams ka-
raktär en bestämd motvilja för att se djupt
i ett förhållande, der han kunde ana, att det
på bottnen låg något sorgligt eller oroande.
Men det behof af hängifven kärlek, som
ej fann något svar hos Clara, vände sig till
Grete helt naturligt och utan att han tänkte
på något orätt. Abraham visste mycket väl,
att han älskade Grete, och han var lycklig af
hennes oskyldiga tro på honom; mot alla önsk-
ningar wutöfver detta satte han sig till mot-
värn; han hade gifvit sig själf sitt ord på, att
han åtminstone i detta fall ville vara ärlig
och rättskaffens.
Och som han gång på gång ilifvets små-
saker vek af, der han borde ha gått rakt
fram, och teg, der han borde ha talat, blef
detta förhållande till Grete en tillflykt för
ett behof hos honom, som från barndomen
tvingats att förkrympa: han kände sig som
hennes riddare; hon var helt och hållet i hans
makt, men han ville aldrig missbruka den.
Och ändå fans äfven här en skugga. När
Abraham tänkte öfver sitt lif, föreföll det ho-
nom, som om det vär ett oundvikligt öde, det-
ta, att just han, som i själfva verket så ger-
na ville ha allting klart och redigt omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
