Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
sig, att just han ständigt skulle komma in i
små tvetydigheter, förargliga småsaker, som
han från början ej gitte röja undan, utan ba-
ra steg öfver, och som sedan bakom hans rygg
växte upp till stora obehag med långa skug-
gor.
Hvarför skulle det nu falla sig så, att
han kom att ljuga för Grete!
Ty det var ej slut med denna enda gång.
Då han såg, huru lycklig det gjorde henne,
stufvade han om hela sitt lif efter en litet
" förstorad måttstock och berättade från sin
barndom och sin ungdom och dag efter dag
— tråden var tämligen sann och äkta, men
det var just siraterna Grete satte mest vär-
de på.
Han berättade och skämdes och berättade
igen, tills skammen nöttes bort; och dessa
långa stunder, när han satt och utmålade för
henne, hvad han hade gjort och i synnerhet
hvad han skulle göra i det och det fallet —
— de blefvo för honom kärare än allt annat.
Icke blott att han njöt af lyckan att vara
henne nära, utan själfva de fantastiska berät-
telserna började verka befriande på honom; de
voro liksom en liten ersättning för hans lifs
märglöshet.
Så blef han en mästare i detta slags dikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
