Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
— att icke den skall sprängas derigenom att
den ene efter den andre får mod till att bry-
ta ut, till att ärligt säga: Jag spelar icke
med längre — han visste, att i detta sam-
hälle är hyckleriet lifsmakten.
Han visste, att intet är så starkt som det
hyckleri, som aldrig blinkar; ingen rättskaf-
fenshet, ingen dygd kan så afväpna ondskan
eller beskydda mot misstanke som det hyck-
leri, som aldrig blyges; han visste, att den,
som kunde ikläda sig en full rustning af den-
na metall, hvarmed de flesta menniskor stycke-
vis betäcka sig, han skulle kunna gå igenom
denna skärseld, som förestod honom, få nytt
fotfäste — ja, kanske göra sin skam till en
gloria, som ingen skulle ha :mod att rycka af
honom. :
Och ändå tvekade han. De sista rena
qvarlefvorna inom honom upprördes mot den-
na djupa låghet; han mindes sin ungdom, sin
vetenskaps klara, korta dag, han tänkte på
Wenche Knor, och han kunde ej låta sig glida
ner i den gyttjiga afgrunden.
Men hvad hjälpte det? Det kom igen
och det kom igen. Det skulle ej se misstänkt
ut; pröfningar ha fört så många till religio-
nen, och dessutom hade han redan länge följt
Clara i kyrkan och deltagit i hennes gud-
Fortuna. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
