Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
tiden: på sin son; och då Abraham hade sagt
god natt och gick mot dörren; var det som om
-professorn velat resa sig för att säga något
eller "hålla honom qvar, men han sjönk till-
samman igen och dolde sitt ansigte i händerna.
Clara följde sin man ut och bad honom
under många smekningar komma snart hem;
hon ville vänta på honom. Det behagade henne
icke alls, att han genast skulle falla i hän-
derna på denne Kruse; han hade också så galna,
öfverdrifna åsigter.
ȁh, Clara, hvad pappa har blifvit gam-
mal!» sade Abraham, då hon hjälpte honom
på med öfverrocken; »tänk, jag såg honom
darra, då han tog tékoppen! Och han, som
har haft en så säker hand-—’ stackars pappa!»
På vägen var han ännu så upptagen af
detta, att han ej kom att anställa några be-
traktelser öfver, hvad det väl kunde vara som
Kruse ville honom.
De vöro begge litet förlägna, då då träf-
fades; Kruse tryckte hjärtligt hans hand:
»Stackars gosse! Det kom väl öfver dig
som ett åskslag; men jag tänkte det var bäst,
att du fick det från mig.»
»Ja, ja, tack förtelegrammet; det var väl
betänkt af dig.»
»Jag skickade bud efter dig i-qväll, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
