Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
LJ
hade en ofrivillig elegans, som nästan var
rörande.
Med hatten i handen, det hvita hufvudet
litet åt sidan och ett småleende, som bad alla
om förlåtelse — så gick Carsten Lövdahl vid
hennes sida.
Fru Clara höll honom under den venstra
armen, men med den högra stödde han sig
mot tiggarestafven — alla kunde se den, den
var af brunt rör med elifenbenshandtag.
Qvinnorna taxerade Clara. Ja, visst var
hon tarfligare, mycket tarfligare än förr; lik-
väl var det, när man såg noga efter, något
som retade en hos henne: riktigt knäckt var
hon alls icke!
Men professorn var söt; tänk, nästan: all-
deles hvit i hufvudet! Och så han tog det!
Ödmjukt — gudsförtröstande — uppbyggligt
för hela församlingen. ;
Männen anstälde helst betraktelser öfver
det ackord på 50 procent, som det sades att
Christensen ville skaffa Lövdahl, och på de
många skamliga transaktioner, som sades ha
blifvit upptäckta af konkursboets utrednings-
män. Det var i själfva verket alldeles på
tok; hvar och en tyckte för sig, att det var
alldeles för mycket på tok, att sådant kunde
få gå för sig opåtaldt; öfverheten, från och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
