Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"282
med. amtmannen och ända ner, visste mycket
väl af det, men hvilken enskild man hade mod
och makt till att tvinga denna öfverhet att
se hvad den på inga vilkor ville se?
De få, som ännu stodo, tillhörde själfva »rin-
gen»; och magistraten, advokaterna, utrednings-
männen och de qvarblifna penningmännen slöto
kedjan fastare än någonsin; och fastän alla men-
niskor på tu man hand och i förtroende voro ense
om, att det var alldeles oförsvarligt, som det
gick, så var det dock ej möjligt att upptäcka
annat än att allt bedrefs med det mest sam-
vetsgranna iakttagande af lagens föreskrifter.
Sådana tankar följde Clara och professorn
uppåt kyrkgolfvet; och så ifrigt följde ögonen
med, att det var först efteråt som församlin-
gen gaf akt på, att det gick någon bakom dem.
Det var Abraham.
Det finnes sorger — isynnerhet låda,
som dra med sig skam — som det tycks all-
deles omöjligt att fortsätta lifvet med. Hela
eftermiddagen och natten kännes det, som om
du måste dö, innan ljuset kommer igen.
Och när morgonen kommer, känner du,
att det ändå är lif i dig; du måste ta på dig
kläderna, borsta ditt hår’; och du måste äta.
-Om -qvällen säger du: hur är det möjligt,
att jag har lefrat.en hel dag med, detta på
mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
