Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit en del af Víga-Glúms saga. Vi vilja nu våga
försöket.
Då en isländing hörde eller läste den utländska
anekdoten, torde denna tanke ha trängt sig på honom:
»Det är ej bra, att ynglingen ljuger; han säger ju, att
han har dräpt en människa, men han har ej gjort
det. Berättelsen skulle vinna, om ynglingens utsago
vore sann, men så tvetydig, att »vännen» uppfattade
hans ord så, som om det vore en människa han
dödat.» En dylik tvetydighet erbjöd sig genast uti ordet
kálfr, hvilket var vanligt som personnamn. Om nu
ynglingen hade att hämnas en oförrätt på en man
vid namn Kálfr, och detta förhållande vore kändt af
vännen, så skulle denne lätt kunna i den afsedda
meningen tyda hans ord: «Ek hefi drepit kálf.»
Ännu säkrare skulle »vännen» gå i fällan, om kálf
(= Kálf) kunde förses med ett tillägg, tydligare
betecknande personen (med afseende på hemvist eller
härkomst eller binamn), men tillika användbart på en
verklig kalf. Om man vid sökandet efter ett sådant
bestämningsord, naturligt nog, tog kalfvens
existensvillkor, såsom varande de enklare, till utgångspunkt,
så stötte man snart på ordet hlaða (ladugård).[1] Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
