Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Karlevistenen af Sven Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
öm Karlevistenen.
inskrifter från de land, der denna dialekt talades under tiden från
omkring 900 till midten eller slutet af use århundradet. På
Karlevistenen träffa vi blott ett tecken för r-ljudet nämligen
runan R., och stupmadr har i alla de fall, der denna runa skulle
förekomma, blifvit ersatt med fc. Den som inhuggit inskriften
har således talat en dialekt, i hvilken de två r-ljuden redan
sammanfallit, och då detta icke varit fallet i någon svensk eller
dansk dialekt under den tid, till hvilken Karleviinskriften hör,
följer med nödvändighet att inskriftens författare måste hafva
talat en vestnordisk dialekt. Vi kunna till och med ännu
närmare bestämma dialekten såsom norsk. Formerna IARMUN
och TANMARKU äro nämligen norska. Af en islanding
skulle dessa ord utan tvifvel hafva tecknats: IAURMUN-,
TANMAURKU, och uttalats jårmun, Danmårku.
Det resultat, till hvilket vi kommit vid tolkningen af
Karleviinskriften, är alltså:
1:0) inskriften tillhör slutet af tionde århundradet;
2:0) stenen är rest öfver en dansk höfding, som blifvit
be-grafven på platsen;
3:0) inskriftens språkform är norsk.
Karlevistenen med sin inskrift utgör den mest träffande
illustration till vikingalifvet, sådant vi känna det genom den
fornnordiska sagoliteraturen. Till furstens hird hörde skalden,
som i festligt lag framträdde och besjöng hans bedrifter. Om
anföraren fann sin död under ett vikingatåg gingo hans män i
land på närmaste strand och höglade honom der. Skalden
uppträdde då och skildrade i ett qväde den fallne hjeltens tapperhet
och dygder. Det är ett sådant »erfikvsedi» eller del deraf, som
vi läsa på Karlevistenen.
Vi hafva ofvan nämnt, att den i Karleviinskriften
omtalade Sibbe, Foldars son, icke är känd i historien, och vi veta
sålunda ingenting om hans bedrifter. Vi kunna dock våga en
gissning beträffande den expedition, på hvilken han funnit sin
död fjärran från sin hembygd. Danskarnes härfärder under
vikingatiden gingo i allmänhet vesterut eller till de närmaste
landen på Nordtysklands kust. Vi känna dock en expedition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
