Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Lottägare voro då:
Ryttmästare Reuterskjöld......................................................3 lotter
Baron Cronstedt ........................................................................3 »
Överste Schönström, Örebro..........................................3 »
Major Silverstolpe.................................... 1 »
Ryttmästare Adlersparre ......................................................10 »
Här nämnes för första gången Adlersparre såsom
huvuddelägare.
Bruket var omkring 1816 utbyggt och dess tillverkning
steg från år till år: 1816 var den 1,860 tunnor alun, 1817 var
den uppe i 2,403 tunnor. Adlersparre, Reuterskjöld och
överst-innan Liljenstolpe voro då ägare av bruket med K. J. Schröder
såsom bruksförvaltare, vilken liksom Adlersparre var en
utomordentligt duglig och driftig personlighet.
I början av 1820-talet nådde brukets utveckling och
verksamhet sin höjdpunkt, då icke mindre än 2,706 tunnor alun
tillverkades, — den största siffran som uppnåtts av ett
skandinaviskt alunverk. Brukets räkenskaper balanserade 1812 med
68,379 Rdr, 1820 med 81,154 Rdr.
Enligt Abraham Ahlqvists uppgifter i »Ölands Historia och
Beskrifning» var folkstyrkan under den tiden (1822) 171 män,
151 kvinnor, tillsammans 322 personer därav 116 barn. Vidare
säger Ahlqvist om Ölands Alunbruk1):
»Denna inrättning är förtrefflig. På en steril rymd, där
icke någon levande varelse kunde nära sig, äga nu flera hundra
personer sitt uppehälle. Werket konsumerar icke någon skog,
utan samma skiffer ur vilken Alun utlutes, begagnes i
fyrugnarna. Härav har även Ölänningen lärt mycket. Han börjar
redan begagna sina skiffertillgångar till kalkbränneri och
dagar komma, då de skola uppfylla andra vedbehov. Genom
detta verk indragas stora penningsummor i landet, och den
kringboende lantmannen äger en ort, där han emot stadgat
pris, kan avyttra sina produkter. Aldrig har staten med
mindre uppoffringar sett ett verk, av så stort inflytande både på
allmänna och enskilda hushållningen, skyndsammare uppnå
fullkomligheten».
’) Sid. 424, bd I 1822 — en utförlig beskrivning av brukets
anläggningar m. m. lämnas å sid. 162 bd II. (1827.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
