Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Brukets verksamhet och dess betydelse för Öland kunna
icke bättre karaktäriseras än med dessa ord av en gammal
Ölandskännare och forskare. —
Ett annat men lika gott intyg lämnar Kongl. Majt:ts
Be-fallningshavande i Ölands Län i sin femårsberättelse år 1822
åt bruksledningen, (sid. 8.)
»Ölands Alunbruk i Södra Möckleby Socken fortfar att
drifwas med största kraft och omsorg. Alun tillverkas der
med 20 enkla pannor. Till brännämnen nyttjas mäst Schäffer,
och börjar äfwen öboarne att nyttja densamma wid sina små
kalkbrännerier. Denna inrättning är i flere afseenden för
Landet nyttig. Landtmannen äger där en säker ort att afyttra
sina producter, penningesummor indragas och en mängd
fattigt folk erhåller arbetsförtjenst.» *)
Kalkbränningen hade alltså redan då kommit i gång med
skiffer såsom bränsle i motsats till norra Öland där man
använde ved och gick ganska illa åt skogarna. Enligt
ovannämnda femårsberättelse voro år 1822 endast 6—8 små ugnar
i gång i Böda och Högby socknar, medan i Degerhamn
kalkbränningen hade blivit mera betydande.
År 1827 var ödesdidert för bruket: Adlersparres privata
affärer hade blivit dåliga och han fick lämna bruket, vilket
Fredrik Mannerstråle den 16 maj 1828 inropade på exekutiv
auktion för 100,000 Rdr Banco, tydligen ej för egen räkning
då han icke förrän år 1829 i böckerna nämnas såsom intressent.
Verksamheten fortsattes emellertid i oförminskad utsträckning.
Hamnen hade fått nya bryggor och blivit uppmuddrad till 10
fot varigenom den enligt Ahlqvist2) hade blivit den bästa på
västra kusten.
Aluntillverkningen pågick, men avsättningsmöjligheterna
hade antagligen minskats.
De nya ägarna blevo:
Bergsrådet I. L. Aschan,
Pehr Kastman,
Det ser nästan så ut som om berättelsens författare hade begagnat
Ahlqvists utlåtande ang. bruket.
2) Öl. Beskr. Bd. 1. S. 342. (1822.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
