Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
sen är nu och var väl under 1700-talets senare hälft i
möredialekten närmast »oförmodat» (möjl. med en
bibetydelse av att det sker mot någons vilja). — jmf.
riksspråkets ’oförhappandes’. Som en anmärkning kan
tillfogas, att även former utan prefixet -o- finnas och leva
ett friskt liv i dialekten. Särkilt gäller detta om hopp (habb),
»oförmodad, lycklig händelse» och habba säj, »ske av en
slump, oförmodat».
74. min tro, ett ganska vanligt bedyrande uttryck. Jmf.
följande, som jag funnit hos Hund i Erik XlV:s krönika:
The foro så illa widh Warnemoo
The swore om Gudz fem undh och sin troo,
strof 300, vers 1 och 2). — I Kolmodins »Genesis
Aethe-ria», 1659, förekommer gudz troo som bedyrande uttryck.
— Jmf. min själ o. d.
75. prostera, dialektform för ’protestera’ (Rietz).
78. skrufwen. Ordet skruv har i dialekterna ett flertal
betydelser: »skruv»; »kvarntratt, genom vilken säden hälles»;
»näverstrut», »näverskäppa»; »brudkrona» (jmf. ä. nsv.
skruv »mössa», fsv. skruven »biskopsmössa»): pappersstrut»;
»nedre delen av en skorsten (nedom spjället)»; »takås, där
sparrarna mötas». — I fsv. förekommer det i betydelserna
»konisk bikupa av bark» (avsedd att uthängas i träd i
skogen1 och »(bergs)topp» (fsv. biærgskruver). Jmf. isl.
skruv, neutr., »hög», »stack», rio. skruv, neutr. och mask.,
»topp» m. m., da. skrue, »kvarntratt» m. m. — Skruv
begagnas tydligen om föremål med trattlik eller huvlik form.
Den skruv, varom det talas i bröllopsdikten, var
säkerligen ett dryckeskärl av strutlik form, av trä (masurbjörk)
eller något annat material (kanske horn, tenn eller
möjligen silver). Att sådana dryckeskärl förr ej varit ovanliga
ses i Hyltén—Cavallius’ etnologiska arbete »Wärend och
Wirdarne» (del II, sid. 194—202). Där indelas de
vä-rendska dryckeskärlen i »holkformiga, skålformiga och
strutformiga och påpekas, att dessa strutformiga kärl
blott »äro mer eller mindre tydliga artförändringar av
1 Se Arkiv för nordisk filologi 27: 216 ff.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
