Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XV. (1927) / 25 (1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett kapitel gammalt sjömansskrock av Robert Andersson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ETT KAPITEL GAMMALT SJÖMANSSKROCK.

AV ROBERT ANDERSSON.

ÅR 1920 BLEV EN GAMMAL KONDEMNERAD SKUTA,
danska tvåmastskonaren »Limfjorden», upphuggen vid
Ekenäs skeppsvarv. Därvid påträffades i förmastens fäste, i
kölsvinet, ett litet tillplattat och illa medfaret silvermynt av något
mer än en 10-örings storlek. Myntet, varå återstod endast
svaga spår av präglingen, tillvaratogs av upphittaren, gamle
sjömaskinisten Gustaf Jonsson i Igellösa, och det var genom
honom som undertecknad vid ett tillfälle innevarande år kom
att få kännedom om såväl fyndet som ock en därmed
förbunden sjömanssed, yttrande sig i vad som lämpligen torde
få benämnas »skutans lyckoslant». Att Limfjordetis »lyckoslant»
kom att bringas i dagen ur sin gömma i det djupa, av
träsmulor och boss delvis fyllda masthålet i kölsvinsstocken,
berodde nämligen mindre å slumpen utan närmast därpå att
upphittaren kände till hurusom man hade for sed förr i tiden
att vid fartygsbygge lägga ett mynt under masterna — i vad
avsikt var han icke riktigt på det klara med.

För en fullständigare kännedom om denna intressanta men
som det vill synas föga uppmärksammade sjömanssed har jag
bland sjöfolk och andra initierade sökt inhämta ytterligare en
del fakta och upplysningar, varav det väsentligaste här må
andragas.

En 86-årig f. d. skeppstimmerman, boende i Kalmar, som
sedan sin tidigaste ungdom varit med om en mängd
fartygsbyggen och förbyggnader, förklarade, att det alltid var sed —
hur gammal visste han ej — att lägga ett mynt av silver eller
guld under en var av skutans master. Och detta gjordes för
att bringa tur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>