- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XVI-XVII (1929) /
78

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

De satte sig då vid den flammande spiselhärden, krängde av
sig linnena och genomforskade dem noga för att bereda krypen
deras undergång. Eftersom fönstren alltid saknade rullgardiner
eller andra förhängen brukade ofta främmande pojkar ställa sig
utanför och med ett visst nöje beskåda jaktens förlopp.

Om nätterna kunde man under sömnen riskera att få på sig
»Lill-Niss> eller >maran>. Den kom vanligtvis i en stor svart
katts skepnad och lade sig på den sovande med en enorm
tyngd samt stack sin yviga svans ned i hans hals, orsakande
den svåraste andnöd. För att skydda sig mot denna otrevliga
nattgäst lade man »martussar», de håriga, delvis rödaktiga
bollar som bruka förekomma på nyponbuskar, i sängarna.
Inom parentes kan anföras att även hästar i stallet stundom
kunde bli ridna av maran. De stodo då svettiga och löddriga
i sina spiltor om morgnarna. Dem skyddade man härför
genom att över dem hänga en gammal almanacka, en skjuten
skata eller en häxkvast från tall eller gran ävensom genom
förenämnda martussar.

Väntades smålfolk till familjen måste vederbörande kvinna
iakttaga största möjliga försiktighet så att hon ej försåg sig>
på något. Det kunde giva upphov till lyte hos barnet. Samma
följd kunde även en häftig skrämsel medföra. Icke fick kvinnan
sitta på en huggkubbe — då fick barnet svårläkta sår i bakdelen.
Ej heller fick kvinnan gå barhuvud ute i regnväder, härav följde
för barnets del sårnader i huvudet. Talade någon med en
havande kvinna genom ett oöppnat fönster så fick barnet
»fönsterskrik». Det skrek då utan hejd med en gäll och dar-
rande röst. Barnet kunde dock botas genom att man förpassade
det ut i det fria genom samma fönster, som hade orsakat
olyckan, bar barnet tre varv runt stugan samt sedan återigen
släppte in det samma väg det kom ut.

Träd och blommor, som till stöd voro bundna vid käppar,
måste åtskiljas, annars kunde förlossningen ej försiggå. Av
samma anledning fick ej heller en yxa sitta fasthuggen i en
huggkubbe eller träända. Träffade ändock kvinnan på en yxa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/16-17/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free