Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
all tron på den gamle asaguden levat kvar hos allmogebefolk-
ningen nästan ända in till nuvarande tid.
sk
Före jul skulle bröd bakas så att det räckte allra minst till
framåt påsktiden. Det var stora, tjocka limpor som bakades,
vägande upp till 4—3 kilogram eller ännu mera. Detta bröd
blev naturligtvis innan det tog slut mögligt och hårt som trä.
Men det tyckte husmödrarna bara var bra. Ty det gav anledning
till betydlig brödbesparing — folket förmådde inte äta särskilt
mycket av det i taget.
Julafton brassades på en ordentlig julbrasa av kraftigt spra-
kande granved. I en balja på golvet skulle husfolket tvätta
sig väl rena om huvud och hals. För grundlighetens skull
användes härvid ofta svag asklut till tvättvatten. I vardagslag
var annars tvättningen av ganska underordnad betydelse. Då
togs blott en liten slick vatten i ett passande kärl, i vilket
sedan den ene efter den andra doppade ned händerna och
gned ansiktets främre partier ett par tag, och detta utan både
tvål och såpa. Rädslan för vatten i form av bad var panisk,
och det var endast någon enstaka vettvilling bland ungdomen,
som en gång om året, nämligen midsommarafton, tog risken
av att utsätta sig för en dylik sensation.
Kroppkakor var en bruklig rätt jul- och nyårsafton samt fick
ej saknas >»vita tisdag» i februari såsom bruket är ännu i dag.
Fläsk i kokt form måste det också finnas på julbordet. Som-
liga husfäder gjorde anspråk på det särskilda privilegiet att få
äta upp svintrynet samt den yttersta delen av svinets motsatta
ände, en liten bit av svansen med vidsittande fläsk, som kilfor-
migt skurits ur svinryggen. Julbordet skulle stå dukat över
julnatten så att de avlidnas andar, som denna natt brukade
besöka sina forna hem, skulle finna hemtrevnad och förplägnad.
När man skulle till julottan fick man passa sig så att man
icke kom för tidigt till kyrkan. Ty gastarna höllo då gudstjänst,
och det var icke nådigt för en levande människa att komma
och störa deras andakt. Ve den stackare, som råkade i klorna
på dem. Men i regel brukade inkräktaren, då han bland de
församlade igenkände flera av sina avlidna bekanta, att slå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
