Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
så skyndsamt reträtt att gastarna ej hunno samla sig till ett
ordentligt angrepp. De fingo då låta sig nöja med att utösa
sin vrede över besökarens rockskört, vilket vid flykten alltid
hade benägenhet att fastna i kyrkogårdsgrindarna. Morgonen
därefter fann man alltid innanför grindarna detta rockskört,
alldeles söndersmulat, vilket visade med vilket allvar gastarna
fullbordat sin hämnd.
Gastarna kunde dessutom vara till förses för folk när
som helst om nätterna. De passade gärna på och åkte snål-
skjuts, när bönderna voro ute och körde nattetid. Hade en
gast under sina irrfärder haft turen att få tag i en skjuts, som
körde i riktning dit gasten ville, så hoppade han bara på, utan
att först fråga om lov därtill. Och eftersom gastar icke voro
förtjusta i fortkörning, så satte han sig till att bromsa med all
kraft så att vagnen skrek som en stucken gris och hästen
knappt kunde förflytta sig fot för fot. Gasten var naturligtvis
osynlig, men om körsvennen gick fram till hästen och kikade
genom grimman vid hästens öra, så var det möjligt att få syn
på gratispassageraren. Sedan var det lätt att bli honom kvitt,
bland annat genom att på hundmanér förorena hans sittplats.
Gastarna drevo stundom sin fräckhet så långt att de hängde
sig på en fredlig stackars vandrare, som sedan knappast var i
stånd att släpa sig fram mer än en liten biti sänder utan vila.
Mötande personer försummade gastarna sällan att ge svidande
minnesbetor i form av rungande örfilar, som med en gång’!
förpassade de slagna i vägdiket. Det var inte lönt att resa
sig igen efter en sådan örfil, ty det slutade alltid med en ny
kullerbytta i diket. Bäst var att kravla sig över gärdesgården
och gå på sidan om vägen. Det kunde dock ibland hända,
att man hade den tvivelaktiga turen att möta en gast som var
vid ett något bättre lynne. Och då blev man bara ordentligt
omkramad. Men han gjorde sin sak särdeles eftertryckligt,
och under de närmaste dagarna var sängläge det enda möjliga
för den omkramade. Ty häftig sjukdom var alltid en given
följd efter en gastkramning. ’Oftast utförde gastarna sina kram-
ningar med en sådan trollkarlsmässig rutin, att de kramade
själva ej visste av, när det hade skett. Häftiga kväljningar var
dock ett sjukdomssymptom som gjorde det lätt att ställa den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
