- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XVI-XVII (1929) /
94

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

karlarna, som sedan ivrigt börja klappra med sina bråtor. När
locken är färdigbråtad böjes den på mitten och de båda än-
darna snos tillsammans. Under tiden har »törkkäringen> hunnit
utbreda och torka ett nytt lager, och hon har alltid en varm
lock att bjuda karlarna på.

Och nu är egentligen ej mera att säga om bråtugnen och
dess användning. Men några ord till om toets vidare öden
kanske dock här kan vara på sin plats. >»Bråtölet> efterföljdes
av »skäktölet>. Detta är ett kvinnoarbete liksom allt följande
såsom spinning, vävning, blekning m. m. Vid skäktningen
samlades kvinnfolken helst i fähuset, ty där var varmast. Men
även en loge kunde i nödfall accepteras. Verktygen som an-
vändes voro en »skäktstol» att lägga toet över samt ett >»skäkt-
trä», vilket borde vara tillverkat av bok- eller lönnträ. En »skäkt-
käring> borde på en dag hinna med att skäkta en »limme»> to.
En limme = 24 stycken lockar.

Skäktölen voro ansedda som ortens livligaste skvallertillställ-
ningar. >»Käringarna skäkta to och häckla folk>, sade en gång
en gammal gubbe om skäktölet.

Vid skäktning uppstod ganska mycket s. k. skäktfall, det
vill säga linfibrer som lösryckts och blandats med de urskäktade
torra och vassa »skevorna». Detta skäktfall tillvaratogs också
och användes på många sätt, av vilka strax här nedan skall
omnämnas ett par. Sedan toet skäktats var det ej ännu färdigt
för spinnrocken. Det skulle häcklas först. Genom en med
täta och vassa spikar försedd häckla drogs toet upprepade
gånger, varvid det liksom kammades ut och ytterligare en del
avfall uppstod. Men detta avfall var av en finare beskaffenhet
än skäktfallet och kallades >noppor». Efter denna häcklings-
procedur var toet färdigt att spinnas.

Men vartill användes då skäktfallet? Jo, även detta skulle i
de flesta fall spinnas till grov och ojämn tråd. Detta var ett
mycket tråkigt arbete, ty de vassa skevorna skuro sönder den
spinnandes fingrar. Dammet yrde omkring och hemtrevnaden
var ej stor medan dylik spånad försiggick. Ortens fattigaste
gummor fingo sig därför anförtrott detta obehagliga arbete .
mot en mycket blygsam arbetslön. >»Tågorna>, det finaste linet,
spunno bondhustrurna däremot oftast själva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/16-17/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free