Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
8—9 alnar lång grov hävstång, i sin nedra ända beslagen med
en hästsko och grova spikar för att taget i stubben ej skulle
slinta. I hävstångens andra ända var anbragt en järnkedja.
I denna kedja fastgjordes, sedan man först fått ett gott tag med
hävstången under en stubbrot, storändarna av två mindre tramp-
stänger. Dessa anbraktes — i meterlång kedja — en längs
vardera sidan av hävstången, riktade litet snett utåt och med
sina fria ändar i marken. Ledande sig i hävstången gick så
kalarna upp och ställde sig på trampstängerna vid deras an-
knytningspunkt. Och så försatte de det hela i en taktfast
fjädrande gungning, vid vart tredje eller fjärde tag utlöst i en
väldig knyck, oftast givande till resultat, att den förut kring-
grävda och delvis rothuggna stubben efter några upprepade
attacker åkte upp.
Ett annat i nära samband med skogsbruket stående närings-
fång — och kanske det allra viktigaste — var att kombinera
skogsbruk och jordbruk genom att bereda och bruka svedjeland.
Skulle man iordningställa ett svedjeland, så var det inte bara
till att gå åstad och fälla ned skogen, tända på, kasta ut litet
sädeskorn i askan och sedan helt lugnt förbida skördetiden.
Ånej, litet mera omständligt än så var det allt. På hösten eller
våren bortröjdes först alla på området växande buskar och la-
des där marken var mest stenfri och fin. Frampå sommaren,
då skogen stod i sin allra rikaste lövskrud, skulle så träden
fällas, men det fick icke ske huller om buller, paralellt måste
de falla, därmed underlättande den efter bränningen nödvän-
diga uppröjningen. Träden måste också fällas med sådan be-
räkning att man erhöll en, ett par meter bred, ristri brandgata
runt området. Sedan träden fällts och uppkvistats och even-
tuellt gagnvirke tillvaratagits måste det hela lämnas i fred någon
tid att torka. Senare på eftersommaren, eller ännu oftare först
påföljande vår, församlade sig en lugn eftermiddag några karlar
för att bränna av >rösslan>, som den kallades, före bränningen;
därefter kallades den »bråne». För att dämpa elden och för-
hindra skogseld att uppstå användes lövruskor. Gärna hade
man även till skydd mot skogseld med sig en i trolldom något
förfaren man, som kunde >»gå kring eld> och med för ända-
målet passande trolldom förhindra, att elden överskred bestämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
