Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Fig. 14. Spånhyvel vid Karsjö, Gullabo socken.
med vageln rätt ut i luften tills jämviktsläget uppnåddes och
överskreds, då det hela med väldig kraft åter tog mark. Till
följd av sin lösa bindning slog då vageln opartiskt stundom
till vänster, stundom till höger, och såg körkarlen därvid ej
upp ordentligt kunde han få sig en synnerligen farlig smäll.
Detta riskmoment förskaffade vagelen ett mindre gott rykte.
Och numera lever dess namn kvar endast i en lindrig svordom,
vars betydelse dock är i det närmaste glömd samt i ordet
»vagla» (framsläpa något i skogsmark).
Vid skogshuggning valde man tiden för huggningen efter
månens gång. Under nytändning borde vedskogen fällas; veden
fick då ett högre brännvärde än annars. Byggnadsvirke åter- -
igen, borde huggas i nedanet, ty virket blev därutav mera
motståndskraftigt mot röta och trämask.
Tjärbränning var en minst lika viktig gren av skogsbruket
som själva skogsvirkets tillvaratagande. Tjärdalar fanns det
gott om i skogsbackarna. Och i varje tjärdal brändes årligen
ett eller annat tjogtal tunnor tjära av de i skogen uppbrutna
feta tallstubbarna. Det gav sedan alltid vid försäljningen några
vackra silverslantar till resultat. Vid uppbrytning av tjär-
vedstubbar i skogen användes en >»trampvaug>. Det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
