Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Slottet försvarades av den nyss avlidne befälhavarens änka,
Anna Bielke. Det är till denna scen, som skalden Johan Nybom
knutit sin trohjärtade ballad »Anna Bjelkes och Gustaf Wasas
möte», där det bl. a. heter:
»På Kalmar Slott den ödesdigra borgen
satt Anna Bielke i sin änkedräkt,
en ädel bild av troheten och sorgen,
med kvinnans skönsta dygder släkt.
Ett lockigt huvud hon mot handen sänkte
i denna stund på Sverige blott hon tänkte»>.
I samma stund landsteg en flykting vid stranden söder om
Kalmar, »nyss kommen biltog över vida vatten», han smyger
fram genom fiendens led och upp till slottet:
»Det bultar uppå portarna till borgen;
en -bildskön yngling utanföre står.
Starkt präglad så av modet som av sorgen,
nu till hans möte Anna Bielke går».
. Den ynglingen var Gustaf Eriksson Vasa, som den 31 maj
13520 efter sin flykt från Libeck landsteg vid Stensö udde,
strax söder om Kalmar. På Kalmar torg gör Gustaf den allra
första begynnelsen till sitt frihetsverk, när han talar till borgarna
för att förmå dem till kamp. Ställningen i Kalmar var dock
alltför riskabel; han måste fly härifrån, och slottet föll snart i
danskarnas händer. År 1522 ryckte en småländsk bondehär
ner för att erövra Sveriges Nyckel åt Gustaf Vasa, men miss-
lyckades. Denne sände då dit en slipad underhandlare, Berent
von Mehlen, och han lyckades med det som ej ens vapnen
förmått. Till tack erhöll han Kalmar i förläning, men visade
sig trolös, gav sig i stämplingar med Danmark och vägrade
att lämna slottet, när Gustaf uppfordrade honom därtill, Så
tvangs konungen att med våld taga det; det var år 1525 och
företaget krävde så mycket blod, att det säges att den annars
icke ömsinnade Gustaf Vasa fällde tårar när han såg sina
stupade.
Gustaf Vasa hade alltså fått lära sig vad Kalmar slott betydde.
Han beslöt att göra platsen ännu starkare, varför han byggde
nya befästningsverk, mera ägnade för den moderna krigsföringen.
Kring Kalmar fick dock lugnet länge råda och slottet står nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
