Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar Domkyrkas Grafvar och Epitafier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristina Beata, f. 1736, d. 1786, ogift; 5:o) Magnus Lorentz, f.
1739, d. 1762, student.
N:o 9. Murad graf, ursprungligen liksom nu utan grafsten.
Från början tillhörde den öfverstelöjtnanten och kommendanten i
Kalmar Josef Osenhjelm, som 1697 inköpt densamma af kyrkan för
100 dlr smt. I denna graf ligga utom nämnde öfverstelöjtnant hans
son, fänriken Kristiern Josef Osenhjelm, och en medlem af släkten
Grubbeuhjelm, hvilken genom giftermål var befryndad med
Osenhjelmarne, samt i öfrigt åtskilliga medlemmar af släkten
Hoppenstedt.
Öfverstelöjtnanten Josef Osenhjelm var född ofrälse och hette
då Oos eller Osængius efter ett s. k. nyttjebol vid namn Osängen,
tillhörande prästgården i Annerstad i Wäxiö stift; fadern var
kyrkoherde. O., som gick den militära banan, adlades 1692. Han dog
1696, 76 år gammal, och slöt själf sin ätt på svärdssidan;[1] sonen
Kristiern hade dött före fadern. — O. var gift med Ingrid
Trolle,[2] d. 1705, länsmansdotter från Sunnerbo, och
efterlämnade 5 döttrar, af hvilka en, Maria, för sin skönhet kallades
Kalmare ros; hon förekommer emellertid ock i rådstufvurättens
brottmålsprotokoller, dömdes till döden men benådades vid ett Karl XI:s
besök i Kalmar ”på grund af sin fägring, sin vackra röst och sin
färdighet att därjämte spela sorgeliga toner på en medhafd luta”.
Hon blef sedan gift med en sergeant Falck och dog 1704.
En annan dotter, Sara, blef gift med Simon Grubbenhjelm,
hvars son, kaptenen Klemens Grubbenhjelm bodde på Kranklösa i
Ljungby s:n. Dennes arfvingar sålde grafven för 50 dlr smt till
borgmästaren Kasper Hoppenstedt,[3] hvilken lät förse den med en
präktig sten, som nu saknas. Å denna sten lästes: ”Härunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
