Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
han sitter till häst>, enligt Linné, och uppfördes på initiativ
av ölandshertigen Karl Gustaf för att hindra kungsgårdens
hjortar att ströva omkring på böndernas åkrar. I byarnas och
gårdarnas bebyggelse har stenen fått en utomordentligt stor
betydelse. Träder man in på en ölandsgård ser man först och
främst att själva gårdsplanen är försedd med en synnerligen
verkningsfull beläggning av flisor — en detalj som mer än
något annat ger gården dess karaktär. Mellan man- och ladu-
gård sträcker sig ett skiljande stängsel, som vanligtvis är en
vacker mur med fint arbetade grindstolpar — ibland har detta
stängsel karaktären av en låg mur med därpå ställt staket.
På gårdsplanen finnes alltid en brunn med hög brunnsstång,
»vipp>, och med brunnskar av kalkstenshällar — fyra finhuggna
hällar som. sidor, en som lock, fig. 23. En äldre typ av
brunnskar har väggarna laxade mot varandra, en yngre typ har
hällarna fästade med järndubbar. Denna yngre typ har oftast
å ena sidan ett fält med initialer och årtal. Invid brunnen
ligger också en större vattenho, som ofta är av kalkstens-
hällar. Med sina mycket långa sidoväggar äro dessa vatten-
hoar icke föraktliga alster av det öländska stenhantverket, fig. 9.
En annan av gårdens detaljer är slipstenen; de stolpar som
bära upp vevstaken bestå ofta av ohuggna flisor.
Ölandsgårdens byggnader äro dels av trä, dels av kalksten,
och de olika materialens företräde är beroende på Skiflande
virkestillgång.
Inom Ölands nordligaste härad, som äger mycken skog, har
träet förhärskat, t. o. m. länge i formen av rena timmerkon-
struktioner, såsom knuttimring. Söder därom uppträder träet
endast såsom det mera virkesbesparande skiftesverket och ste-
nen blir mer och mer vanlig i ladugårds- och uthus. I socknar
och byar, som icke äga skog, gynnas stenen, men så fort trak-
ten är någotsånär skogförsedd bli husen helst av trä — det
senare är fallet i en stor del av mellersta Öland, som haft till-
gång till >mittlandets> lövskogar. Stengårdarnas huvudområ-
den äro norra Öland norr om Borgholm (med undantag av
Åkerbo hd) samt södra Öland söder om Torslunda — de skog-
lösa bygder, som omsluta det på sten överflödande stora alvaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
