Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Gemensamt är, att kalkstenen egentligen endast kommer till
användning i ladugårds- och uthus. Den är nämligen på grund
av dess fuktgivande egenskaper högst olämplig i boningshus.
Under 1800-talets förra hälft användes emellertid i det ny-
anlagda Borgholm en typ för boningshus med undervåning (kök
och förrådsrum) av kalksten och övervåning (boningsrum) av trä.
Denna typ fann även viss utbredning på landsbygden, fig. 32, 33.
Gårdar med uteslutande stenhus i ladugården äro icke ovanliga
men regeln är att både trä- och stenbyggnader trivas sida vid sida.
Kreaturshusen äro ofta sten, logen i regel av trä i skiftesverk.
I fähuset ser man ibland ännu en numera försvinnande detalj
— båsbalkarna utgöras av kalkhällar, fig. 8.
Vad själva byggnadstekniken beträffar, äga dessa stenbygg-
nader icke alltför stort intresse. De äro grovt och solitt murade
— särskilt fähusen — och stå än oputsade, än putsade — det
förstnämnda vanligast, fig. 59, 60. Taken äro nu halmtak av den
sydsvenska, >bundna> typen, ehuru ännu mot 1700-talets slut
det mellansvenska »hångtaket> med halmen löst lagd var regeln
på nordöland.
Vid taktäckningen på boningshus har f. ö. stenflisor kommit
till användning. I ett torvtak brukar under torven finnas ett
lager halm med näver längs själva takfoten; på Öland finner
man ofta, i stället för nävern, i takfoten en rad tunna flisor med
näverbitar endast under springorna.
Rena stentak påträffas ofta på de för öns stenkultur så
karaktäristiska källarna, där flisorna ibland kunna vara lagda i
fjäll-liknande anordning, fig. 70—77. Dessa källare äro de mest
utpräglade kalkstensbyggnaderna på ön. Små byggnader med
både väggar och tak av sten ser man också ibland vid sten-
brotten, där de tjäna som redskapshus och vilställe för sten-
huggaren, fig. 10. Äldre uppgifter berätta om stenhuggarekojor
som voro uppförda av stående kalkhällar, infalsade i hörnstolpar
av trä. Små kalkstenshyddor funnos också i gammal tid upp-
förda ute på betena för kreatursvaktarna.
Någon enstaka gång är också väderkvarnen uppförd av sten
— ett runt, uppåt avsmalnande torn. Dessa kvarnar
äro s. k. holländare, alltså av en typ som tillhör 1800-talets
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
