Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Ett par större planscher visa stadsplanen samt det västervikiska borgar-
husets sannolika utveckling. Om den medeltida stadsplanen är tyvärr
intet känt: kyrkan är den enda från denna tid kvarstående byggnaden.
Efter stora eldsvådor under 1600-talet, särskilt 1677, reglerades stadsplanen
och fick renässansens geometriska rutformiga gatusystem, vilken den än i
dag behåller. Den äldsta kartan över staden är från 1707 och visar stadens
centrum i stort sett i samma skick som senare. Längs större delen av
stadens stränder löpte tomterna ända ner till vattnet, där de slutade med
bryggor och sjöbodar — av dessa sjötomter finnas än i dag några kvar.
Staden behöll mycket länge sin gamla utsträckning: först vid mitten av
1800-talet började malmarna bebyggas och sedan dess har ett område
mångdubbelt större än den ursprungliga staden ryckts in i stadsplanen.
Den förnämare byggnadskonsten i staden representeras främst av de
publika byggnaderna: kyrkan, rådhuset, Cederflychtska fattighuset, skolorna
etc. "Sankta Gertruds kyrka” går i sin kärna tillbaka till 1430-talet —
långhus och kor med sakristia. År 1672 tillkom tornet, de båda tvärskeppen
1738—39 och 1766—67. Det inre, restaurerat 1933, äger värdefulla kyrko-
prydnader och är av stor skönhet. En ännu äldre medeltidsbyggnad är
Stäkeholms slott (Se Vestibulen.)
Frihetstidens arkitektur representeras av det Cederflychtska fattighuset,
byggt 1751 och ritat av tidens främsta svenska arkitekt, Carl Hårleman.
Karaktäristiskt för byggnaden är det höga valmtaket — detta är dock en
detalj som icke är karaktäristisk för Hårlemans arkitektur i övrigt. Det
nuvarande rådhuset byggdes 1793—95 efter ritningar av den gustavianska
arkitekten Ture G. Wennberg, i den sakliga, något torra stil som utmärker
den sengustavianska tiden. Byggnaden kännetecknas dock genom en be-
tydande monumentalitet. Stadens gamla skola tillhör också de få arkitekt-
skapelserna i Västervik — den ritades av Gustaf av Sillén och invigdes 1809.
Här har den sengustavianska sakligheten nått ännu längre än i rådhuset.
Empirens mera rikt artikulerade byggnadskonst har en företrädare i Stads-
hotellet, f. d. Stadshuset, byggt år 1844 efter ritningar av J. F. Oppman.
Till de publika byggnaderna kunna även räknas Garmla teatern av 1815,
samt prästboställena.
Väggarnas bildserier belysa vidare olika grupper av privata gårdar.
Med de största anspråkén framträda de större handelsgårdarna, med stor
2-vånings huvudbyggnad, ett flertal magasin och ekonomihus, brygga och
sjöbodar. En välbevarad sådan gård från 1700-talets slut är den Jernska
gården, S. Kv. 22. Enklare äro hantverkargårdarna, vilka dock utgjorde
en mycket väsentlig del av bebyggelsen; en huvudbeståndsdel i dessa an-
läggningar är givetvis verkstaden. Typiskt är den gamla Nylanderska gelb-
gjutaregården. Längre ner på rangskalan stå sjömansgårdar, båtsmansstugor
och allehanda smågårdar. Ett av stadens intressantare partier utgöra de
gamla båtsmansstugorna vid Båtsmansgränd.
På rummets fondvägg ses en målning av konstnären G. Kallstenius,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
