Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
dess arbetssätt var ända till 1800-talets mitt ytterst primitivt
— fabriksmässig tillverkning har sedermera avlöst de gamla
repslagarbanorna.
Arbetet försiggår dels i verkhuset, dels i banan. 1 det förra bereddes
hampan genom häckling (»grovhäck», »mellanhäck» och »finhäck» repre-:
sentera olika grader av finhet). På banan försiggick spinningen med tillhjälp
av spinnhjul: repslagaren satte fast i hjulet ändan av en garnlock, hjulet
vreds runt av en pojke, och repslagaren vandrade baklänges under det
han »drog ut» garnet. Sedan man spunnit tillräckligt för en tross vidtog
»slagningen» — härvid använde man två »betingar», en fast och en flyttbar,
mellan vilka garnen spändes, och sammanvredos. Själva hopslagningen
bestod i att ett redskap, som kallas »toppen>, drevs genom trossen, under
vridning i den lösa betingen. På landsbygden och bland fiskarna har
repslageriet bedrivits efter mycket ålderdomliga metoder: här ses s. k.
Sspinnkrokar och kastvindor.
Smide.
Flöjlar i konstsmide, lås och nycklar av olika typer m. m.
Prov på det gamla Västervikiska smedshantverkets produkter.
Smideskonsten i Sverige är urgammal, jämnårig med järnets första upp-
trädande i vårt land för över 2,000 år sedan. Järnets första nyttiggörande
är f. ö. ett problem som har intim beröring med Småland. De första järn-
tillgångar som användes voro nämligen de s. k. sjö- och myrmalmerna,
vilka i stor mängd förekommo i landskapets sjöar och mossar. Överallt
inom landskapet, även i Tjust, existera än i dag såsom minnen efter denna
uråldriga järnutvinning slagghögar, eller »sinnerskutor», samt lämningar
efter primitiva smältugnar. Smidet måste då också ha urgammal hemorts-
rätt i Småland. Talrika fornfynd från dessa gamla tider vittna om den
höga ståndpunkt, som järnsmidet redan tidigt uppnådde, och av de forn-
nordiska sagorna veta vi hur högt nordborna satte denna konst. Och under
senare århundraden gick yrket mot ständig utveckling. Vid bruken, t. ex.
Överum och Ankarsrum, fanns synnerligen duktiga smeder, flera tillhörande
vallonska, till Sverige inkallade familjer. På 16- och 1700-talen voro alle-
handa prydnadssmiden mycket populära: rikt utformade lås och dörrsmiden,
trappräcken, kakelugnsluckor, beslag på kistor och skåp. I modern tid har
fabriksdriften i stor utsträckning ersatt de gamla verkstäderna.
I Västervik var skeppsbyggeriet även för smederna den förnämsta upp-
dragsgivaren. Antalet smeder har i äldre tider varit jämförelsevis stort:
sålunda funnos 1688 i staden 4 grovsmeder, 2 klensmeder, 1 hovslagare
och 1 knivsmed. Många av museets gamla smidda föremål vittna om
yrkets höga ståndpunkt i äldre tid. Och stadens hävdatecknare, Sievers,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
