- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXII. (1934) /
25

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

visst icke förfärdigade enbart block, utan även »jungtrur», rattar,
>komternaglar>», pumpar och andra av de hundratals detaljerna
på en seglare. Lejonparten inom tillverkningen intogo dock
de många olika sorterna av block: tre- och fyrskurna block
(med tre eller fyra skivor), kastblock, stjärtblock, skotblock,
syskonblock etc. varpå här ses några prov.

Materialet till blocken var lönn eller ask, till den runda »skivan>» inuti
blocket användes ett hårt exotiskt träslag, pockenholtz. Tillverkningen
räknar ungefär följande stadier: den för blocket avsedda träbiten yxas till,
ett hål för skivan stämmes upp, skåror (>kip») skäras ut i blocket, där
stroppen skall ligga (detta sker i »skruvstycket»), blocket får sin slutgiltiga
form i »skärbänken>», »skivan» svarvas och inpassas i blocket, där den
fästes med en »nagel». Var det frågan om ett vanligt block splitsades sedan
en »tågstropp» kring »blockhuset.>

3

Segelsömmeri.

Segelmakare brukade i äldre tid ofta åtfölja fartygen, försedd
med »segelmakarpåse»>, vari förvarades hans »segelhandskar>,
nålar och tråd etc. Därjämte funnos i sjöstäderna alltid större
eller smärre segelmakarverkstäder. I Västervik inrättades t. ex.
1739 ett större »segelverk>. En segelduksfabrik startades 1849
av C. G. Weiwer.

På en segelmakareverkstad arbetade man efter en segelritning i viss skala.
Duken var av bomull eller hampa, tråden vaxat eller tjärat segelgarn. Vid
sömmandet använde man segelmakarnålar, vilka ha trekantig spets. På
handen bars under arbetet "segelhandske”. Sömmen behandlades med
<sömglättare”. Nålarna förvarades i med fett fyllda "nålhorn”, nya nålar
i "nålhus" (nålhuset var gärna fyllt med bränt kaffe för att nålarna skulle
hålla sig torra). Till verkstaden hörde också kniptång, ritsmått, blåkrita,
märlspikar, klädkylor — redskapen förvarades i och på den s. k. segelbänken.

Repslageri.

Till de gamla segelfartygen åtgingo oerhörda mängder av
tågvirke, både »stående> och >löpande>», och av alla möjliga
dimensioner. De större varven hade därför gärna sina egna
repslagerier; år 1747 övertog t. ex. Västerviks skeppsvarv ett
1739 av J. Håkansson Westerström startat repslageri, där årligen
omk. 200 skeppund hampa bearbetades. Även privata verk-
städer funnos. — Repslageriet är ett urgammalt hantverk och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/22/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free