Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Då jag i somras kom ned till det gamla Brömsebro för
att med riksantikvariens tillstånd genom grävningar försöka
finna Brömsesten, fick jag av Nils Olsson i Bröms höra talas
om den ovannämnda släkttraditionen. Det var givetvis med
utomordentlig spänning, som utgrävningen började. Stenen
påträffades omsider omkring en meter under jordytan. Den
består av hård, grå granit med en längd av två och en halv
meter. Den har en långsgående tvärkam samt två släta lång-
sidor och två kantsidor. På ingen av dessa funnos emellertid
några runor. Då man icke kunde avgöra om stenen tidigare
som nu legat eller stått, restes den för att man därigenom
skulle kunna undersöka dess undre sida. Denna var delvis
förvittrad, men spår efter några runor funnos icke heller på
denna sida. Stenen står nu upprest med en höjd av ej fullt
halvannan meter över jordytan.
Därest den funna stenen är identisk med den »rätta> Brömse-
stenen och den 1553 omtalade runstenen, skulle detta innebära,
att man redan under 1500-talet kallat en sten för runsten, ehuru
den icke varit försedd med runor. Exemplet är icke enastående.
Man känner nämligen från antikvitetsundersökningarna på 1600-
talet att i ett par fall bautastenar utan runor kallats för run-
stenar. Men 1600-talets arkeologiska termer voro ingalunda
desamma som 1500-talets byggdeord. Kvar står därför fort-
farande den möjligheten, att det var en verklig runsten, som
Jon Skrivare vid synegången 1553 fann vara rätt råmärke mellan
Sverige och Danmark. Är så fallet har problemet Brömsesten
icke blivit slutgiltigt löst. Då har det gamla riksråmärket ännu
bevarat sin hundraåriga hemlighet. |
Enligt gränsskillnadskartan ligger också en sten, som kallas
»Brömse steen>, några kilometer längre väster ut i det s. k.
Starrkärret strax norr om bäcken. Denna sten är inemot 3
meter hög och belägen på Mellan-Appleryds ägor mellan två kärr,
av vilka det sydöstra numera kallas Brömsekärret och det nord-
västra Båtsmansängen. Någon anledning att identifiera denna
sten med Västgötalagens Brömsesten finnes icke.!)
1) Jfe N. I. Löfgren, >»Kalmar och dess stift i Småland», häft. 2 s. 82,
noten; S. W. Gynther, »Blekings fornminnen», manuskript i Vitterhets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
