Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ti
svenskarna fråntagit honom sex stockar, sju alnar långa, vilka
han huggit i denna skog, och vilka svenskarna sedan forslat
till Kalmar. Möjligen kan man härav sluta, att mon sträckt sig
ända till Flymens ägor.
Blekingarna uppgåvo vid synen 1555, att denna skog »hedher
Sevigh orkan&e eller oc Kongis orkana, huilkid mandtt viill
. kalliidtt>. Ett liknande namn förekommer också på andra ställen
av den dansk-svenska riksgränsen. 1411 omnämnas konungens
gods i Glimåkra socken i Göinge härad, vilket kallas >konings
öthken>».!) I >»Kinnahäradz gamble laagbook> antagligen från
1300-talet, fanns en uppgift om ödemarken mellan Vadsbo och
Kinne häraden.?) I de svenska landskapslagarna förekommer
ordet ökn i betydelsen omark eller ödemark. Det användes ofta
i förbindelsen >ökn ok alm&eninger>.
Intill mitten av 1500-talet utgjorde skogen öster om Lyckeby-
ån ett gränsområde mellan Blekinge och Småland. Någon
bestämd gränslinje hade då här ännu icke fixerats. Bebyggelsen
framträngde emellertid allt mer, skogen var rik på bärande
träd, ek och bok, varför den snart kom att utnyttjas av de
intilliggande byarna. Smålänningarna togo veden och ollonen,
blekingarna bast och näver. Så inträffade gränssynerna under
1500-talets mitt, varvid man från svensk sida hävdade, att hela
skogen tillhörde Sverige, under det man från dansk sida gjorde
motsatta yrkanden. På så sätt uppkommo två olika pretentions-
"linjer — gränsområdet var på väg att övergå till gränslinje.
På flera av riksmötena mellan Sverige och Danmark under
1500-talets senare hälft beslöts emellertid, att vardera rikets
hävd i konungarna Gustav I:s och Kristian III:s tid skulle vara
beståndande. Gränsområdet kom därigenom alltjämt att för-
bliva under samfällt bruk. 1603 kände man icke heller till några
tvister här. Allt efter tiden gick, blev skogen mera värdefull.
Det gick då icke längre att utan tvist upprätthålla sambruket
— det för gemensamt bruk tidigare öppna gränsområdet blev
en tvistepark. Först genom 1793 års länsgränssynerätt övergick
det forna gränsområdet på detta ställe till ostridig gränslinje.
1) Weibull a. a. s. 17. Jfr ock Nils Ödeen, »Vägar och städer, bygder
och gårdar i Bleking», Blekingeboken 1934, s. 124.
?) Palmskiöldska samlingen, vol. 254, s. 472.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
