Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Alla de hus och hem, som här icke äro nämnda, från Basebo
och till Hanåsa, funnos icke då utan äro senare tillkomna. På
torpet Rycktan fanns då inga hus; detta torp är nu endast 30 år
gammalt och de nya husen byggdes 1863.
Men när vi kommo fram till Hanåsa så var hela trakten lik-
som översållad med hus och boningar. Uppför långa liden, mitt
på höjden, var marknadsplatsen med sina två bodrader, en på
varje sida om landsvägen ända ner till Kokekärr. Och mitt på
höjden, väster upp åt skogen, låg tvärgatan med sina två bod-
rader, och ännu litet där bortom låg ”singleplatsen”.
Den bördiga ängen, som nu hör till torpet Hässleås, var före
lantmäteriet 1833—34 avrösningsmark och till ingenting nyttig,
mera än för gässen, och hörde till byns gemensamma utmark.
Den var full med vatten året igenom, vilket om våren steg ända
upp- till landsvägskanten. Det kallades Kokekärr och här var det
gott om blodiglar; men folket kände icke då värdet och nyttan av
dessa små djur utan vi voro rädda för dem som för en orm.
På den släta åkern mitt för Hässleås mellan landsvägen och
åsen stod fyra bondgårdar och den femte stod på samma plan
som nu Hässleås; och när vi stod på höjden så låg framför våra
ögon nio backstugubyggnader, av vilka två voro dubbelstugor,
så att det inalles var elva hushåll av ”jämtasittare”. Och om vi
så räkna marknadsbodarna härtill, så var det ett helt nystan med
hus, hopblandade om varandra bara inom en liten krets.
Och när vi kommo till Hallakulle, så var där en så brant brink
uppför, att kreaturen hade svårt att kneka lasset uppför, ty kul-
len var då ännu icke genomskuren, utan vägen låg över åsen i
dess fulla höjd; och när vi kommo mitt på höjden syntes slätt-
landet för mina ögon som ett bråddjup. När kullen blev nerta-
gen första gången har jag icke reda på, ty jag var då hos Mäster
Fyr och hade mitt umgänge i andra trakter, men andra gången
blev den genomskuren nödåret 1847 och Karl Persson i Valåkra
var då förman vid arbetet. Till sist blev den riktigt, och till gagns,
genomskuren nödåret 1869, och åldermannen Petter Fredrik
Nilsson i Lilla Hanåsa var då förman.
Fram emot Lilla Hanåsa vägskäl ligger nu vägen som en bank
över en dal; sedan tegelbruket uppstod 1832 blev där så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
