Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
stod även ett torp nära stentrumman, och innehavaren, som
gjorde dagsverken därför till Berga, hette ”Jon ve göla”. Men
omkring 1820 köpte Petter Jonsson i Släthult gården och lade
honom där han nu står... Litet längre fram, där nu torpet
Nymåla står, syntes icke Ängsgölen för skog, oaktat vattnet då
stod 3 å 4 fot högre än nu, ty hon var omsluten likasom inom en
ram av skog; men så kom Jon Nilsson Lindgren från Kalvenäs
och började bygga och bo här och sänkte gölen i bolag med
åborna i Kalvenäs, och hela trakten blev sedan förvandlad till
åkrar; och så vrängde han vägen mera i väster till det ställe där
den nu ligger — och har sedan dess för det mesta kallats ”Väg-
vrängarn”.
Litet framom Kalvenäs vägskäl låg vägen ett stycke mera till
vänster genom -dälden, men ligger nu mera till höger liksom vid
Nymåla. Torpet Ståckebäcken stod då nere i ängen med sina
urgamla dåliga hus, och innehavaren hette Bergqvist. Sedan blev
det flyttat till ungefär det ställe där det nu står... Något före
mitt minne föddes där upp tre bröder i uslaste fattigdom, men
likväl blevo alla tre herrar och en av dem var prosten. Ståckström.
Vägen härifrån till Dortemo har ännu samma utseende:som då.
Dortemo stod då på samma plan med sina gamla hus, men är
sedan ombyggt. Äsebacke och Äsehål och hela trakten därom-
kring blev 1870 av banan helt och hållet förvandlad, men det
kommer nog att synas långt fram i tiden var gamla vägen låg.
Det ställe där vägen stack upp på landsvägen kallades ”stora
enbusken”; och busken bibehölls ännu så länge de gamla levde,
men när jag började minnas var busken borta och jag såg honom
aldrig.
När vi kommo upp på landsvägen så hissnade jag, ty om det
hade vält för oss, så tyckte jag vi skulle ha farit i sjön; vägen var
så hög och bred och inga stenar syntes över vattenytan, mer än
mitt i sjön, de s. k. Ternstenarna. De vackra skogbeväxta hol-
marna voro då bara små toppar med några obetydliga buskar.
Soldattorpen stå på sin gamla plan men med nybyggda hus.
Torpet Sjöudden, som vi då kallade Ävjan, syntes icke fram till
vägen för skog... Torpet Sjöslätt är ännu samma hus som då
men stugan är förbättrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
