Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
mod och sedan gick det så med dem, som med vagnarna, allt
finare och finare blevo de, allt värre och värre intill nu. Men ännu
ser vi bönder och torpare åka lika bra i en gammal nymodig
Bohultsskrinda/
Även seldonen vero mycket simpla, ty den delen därav, som
vi kalla däckel, var icke annat än ett stycke trä, tillarbetat, så
att det gjorde tjänst. Somliga voro emellertid mycket utkrusade
och påkostade mycket arbete, men andra simpla och släta. Sel-
klamparna voro fästa vid ryggträdet med en träaxel och voro
därför stumma och orörliga. Den delen vi kalla lokor, kallades
bogträ och nämnes så ännu. I stället för dragrem var ett flatt
järn fästat mellan bogträdet, dragringen, och detta brukades hos
scmliga långt fram i tiden, kanhända se vi det någon gång ännu.
I stället för upphållsrem voro 3 till 4 små järnringar insmidda i
varandra för att därmed höja och sänka. Bukgjorden var av hop-
viken väv med en skinnrem påsydd, och sådana nyttjades av:
somliga långt fram i tiden. För övrigt fanns i selen icke något
av läder mer än lokremmarna. Jag såg ett par gånger en flat
träbit av stark björk med flera urnötta hål och frågade, vad det
hade varit, och svarades, att det begagnades i stället för dragring
den tid de nyttjade björkvidjor i stället för både järn och läder,
men om han var fyrhörnig eller trehörnig minnes jag icke. Jag
såg aldrig dessa seldon, men ännu lever en man, som säger sig
hava sett dem i bruk i västra sockendelen.
På 20-talet började bönderna beställa ryggträ av järn med
rörliga klampar, och då var en smed i Besebacke, som sedan
bodde i Virestad och hette Jödde Molerus, han gjorde de bästa
av alla, men han var så förskräckligt dyr, ty han tog 2 riksdaler.
Så gjorde skomakaren läderremmar härtill, och så blev detta
kyrkoselen. Om ett par tiotal år voro alla försedda med sådana.
Bjällror voro sällsynta, men i Berga stall vid kyrkan stod all-
tid någon skjuts från Berga eller Ruda, som hade bjällror, och
vi tyckte, att det var så roligt, så att vi manade ofta hästen till
någon rörlighet för att få höra dem skramla. Men på det nymo-
diga 30-talet började en och annan bonde att skaffa sig bjällror,
och detta fortgick i sakta mak allt mer och mer, tills det slös-
aktiga 70-talet kom med alla sina pengar och bestod varenda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
