Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
häst med sin bjällra, och likväl hänga ännu stora knippor kvar
i handelsbodarna till överlopps.
Att åkdonen voro mycket simpla härledde sig från förtiden, då
inga vagnvägar funnos, men så ägnade allmogen sin uppmärk-
samhet så mycket mera åt sadelmunderingen, ty i varje stall,
där det fanns häst, hängde en vacker och dyrbar ridsadel med
betsel, stigbyglar och sporrar, och alla voro så lika, som om de
hade varit stöpta i en form. Dessa sporrar voro att knäppa på
foten med remmar, som när man binder på en skridsko. Kvinno-
sadlar funnos endast en och annan kvar. Jag såg aldrig kvinnor
rida i sadel mer än två gånger, ty ridtiden var förbi, och vagn-
vägar voro redan brutna, fastän de voro i mycket dåligt skick.
Mansadlarna voro ännu 1824 bibehållna, ty det var ofta näpet
att sätta sig på hästen, i synnerhet den årstid, då vägarna voro
otillgängliga för vagn; men sedan sprättade vi sönder sadlarna,
var vi kommo, och använde det dugliga till skobottnar. Det hände
sig en gång 1846 hos Nils Svensson i Bygget, att min pojke
skulle gå åt bodvinden efter näver. Han berättade då, att han
hade sett någonting, som han icke visste, vad det var, men då
jag gick dit, lågo där en mans- och en kvinnosadel, båda i ett
ömkligt skick av ålder och vanvård.
När jag skrev om sadelmunderingen, så hade jag bort nämna
något om kvinnosadlarna. De voro icke avsedda att rida grensle
i, utan kvinnorna sutto på sidan, ty på sadeln var en båge kring
ryggen som på en barnstol, och i stället för stigbyglar ett fotsteg
av trä, som kunde med remmar höjas och sänkas.
>
Om jag nu skulle nämna något om väderleken. 1826 var så
sträng och ihållande torka, så att rågen blev mogen i förtid och
potatis och vårsäd blev totalt missväxt. Skogseldar rasade över-
allt, bl. a. brann hela Forsaryd skog, med mycket mera, som
gjorde folket både från Högsby och Mörlunda mycket besvär.
Detta gjorde sig kännbart året därpå 1827, då folket fick till-
gripa så många nödbrödsämnen, som de gamla visste att tala om.
Och dessutom översvämmades de, som hade något att dela, av
magra uthungrade tiggare, och stora svärmar drogo sina kälkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
