- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
57

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ST

med alla möjliga slöjdalster över isen till Öland, för att där byta
sig till säd, både i halvstops och kappe. Vi äro sedan skyldiga
ölänningarna mycken tack för deras frikostighet — så har små-
Jänningen knappast velat gjort. Detta är hos många av de gamla
ännu i friskt minne och kallas ”det svåra året”.

Samma åratal juldagen var så skarp köld, att folket vågade sig
till största delen icke till kyrkan, och de, som vågade sig ut,
kommo hem med förfrusna lemmar. Men hur hög köldgraden
var vet ingen, ty då var ännu ingen termometer känd bland ali-
mogen.

Och nu kom det livliga 30-talet och visade alla sina nymodiga
fabriksvaror, som i början var hiskligt dyra, men privatbanker i
städerna inrättades, och arbetslönerna ökades och allt blev mera
livligt och många för sin tid stora ting företogos, såsom byggnad
och nyodling.

Men så kom årtalet 1844 med sin stränga vinter och myckna
snö, och sommaren med sitt ihållande regn, som gjorde att hö,
som bärgades från landmark, icke blev torrt, och de låglänta
ängarna stodo under vatten, som ökades varje dag till högsta
flod, så att där kunde ingenting bärgas in. Jag minns särskilt den
15 augusti, då den mesta rågen låg på åkrarna som om den hade
varit överkörd med vält, och var icke mogen, och vägarna så
sanka att de nästan voro ofarbara. Men ålfiskarena skördade över
vanligheten och sågkvarnarna gingo i full fart överallt där tim-
: mer kunde tillräckligt anskaffas. Men åkerjorden och gödsel-
högarna voro så indränkta med vatten, att ingen kunde röra där-
vid. Då rågen sedan på hösten pylsades ner i jorden, så var den
icke grobar och kom icke upp, och därav blev på sommaren 1845
så svår missväxt, att många fingo köpa utsädesråg för högt pris.
Härefter kommo långa hårda år efter varandra. Större och mindre
nyodlingar företogos nu mera än vanligt, men till så låga arbets-
löner, att arbetaren kunde livnära endast sin egen person. Detta
var ett riktigt nyodlingarnas tiotal. Det var likväl ett rikt tiotal på
nya författningar och förbättringar, ty det gjordes allt vad som
kunde göras från myndigheternas sida för att upphjälpa allmo-
gen ur den underlägsenhet, som vi förut befunno oss i.

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free