Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
till jul, och ingen ville vara den siste. Därföre stego de alltid på
logen kl. 1, varför soldaten Sejser!) kallade det ”kungsskjuts”.
Men somligstädes hade de en annan sed att tröska bara otta och
stego därför på logen kl. 4 varje morgon, och medan det dagades
rustades om i ladugården och med varjehanda, ty tjänstepigor
och döttrar stodo på logen lika med drängar och söner. Sedan
på dagen gjordes andra göromål, och på detta sätt varade trös-
ken hela vintern och somligstädes ända in i mars månad. På de
större gårdarna läto de tröska för spann, det vill säga, att trös-
karne fingo till avlöning vart elfte mått, som de sedan delade sins
emellan; men dessa tröskare nyttjade sällan ottan, ty de voro be-
låtna med att banka för varje dag.
Till alla dessa ottor fordrades lyse, och därtill användes van-
ligast kåda, som sorgfälligt samlades i skogen. Till vekar be-
gagnades det grövsta skäktefall, som icke lät sig spinna. Det
vreds ihop med små träkrokar, vanligen till tre eller fyra fots
längd med en liten sticka i öglan. Så kyvsades?) veken ihop,
doppades i smält kåda och drogs åter upp, och en annan person
var till reds att rulla den mellan händerna, som han alltjämt
blötte i kallt vatten. Så voro ljusen färdiga och hängdes på
väggen, vart och ett med sin sticka i en väggskarv. Dessa kalla-
des kådljus, och därav kunde förtäras åtta till tolv fot på en lång
otta. Sådana ljus kunde vi få se någon gång ända in på 60-talet.
Ett annat lyse var mycket feta töretvetar?), ställda på en pas-
sande stenhäll eller en gammal grytbotten; åter ett annat lyse
var tjära och en veke i ett gammalt järnkärl, föreställande lampa.
Underligt nog, att icke flera eldsvådor skedde på den tiden.
Här frågar du, huru de kunde skydda ljuslågan, så att hon
icke slocknade vid minsta fläkt. Jo, man hade en ljuskista på väg-
gen i fason som ett litet degtråg, som hängde rakt upp och ned,
och i henne var fastborrad en pinne, med en klöva?) att sätta lju-
set i kläm, och i undre gaveln var ett hål att träda upp det ige-
nom och att hålla det rakt.
1) Antagligen Cesar, som av allmogen uttalades på detta sätt.
?) Kyvsa, slarvigt hopvrida, hoptrassla.
3) Töretvet, torrvedsticka.
1) Klöva (av klyva), klove, klyka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
